Totte, Foto Fanny Lidhström

2014

Foto: Fanny Lidhström (lite modifierat...) Foto: Fanny Lidhström (lite modifierat...)



GOD JUL!

Läs hela inlägget »

Som ni märkt är det bloggpaus, jag håller på att laddar för att köra igång igen.

Kort statusuppdatering är dock att Eskil var med och vann div I dressyr och att han hunnit gå Msv A på fina resultat. Totte har tränat på och bara gjort någon start (med rosett) under hösten.

Ska försöka sätta fart med bloggen igen efter nyår :-)
 

Läs hela inlägget »

9 Maj

För ett tag sedan hittade jag en bild på Facebook som en grupp som heter "dressyrtanterna", lagt ut. Den visar tre olika hästar som går i olika form och jag tycker den är så bra.

Tyvärr ser man relativt ofta den form som visas längst ner till höger, ryggen är sänkt, nacken hög och kroppen låst. När jag gjorde mitt examensarbete för att bli B-tränare tittade jag på hur exteriören påverkade hästens form. Alla hästar kan inte gå i samma form och vägen till den korrekta formen blir väldigt olika beroende på hur hästen är skapt, men även temperamentet spelar en stor roll i hur man "tar sig dit".

Ibland ser man tränare, eller ryttare, som verkar ha hittat en patentlösning på hur man får hästen "på tygeln". Resultatet blir relativt ofta hästar som böjer på nacken utan att ha kontakt genom ryggen med sina bakben. Jag tycker så mycket om att bilden kallas för "The Bridge of Engagement". Ryggen är en bro som möjliggjör ett engagemang som går från handen till bakbenen. Finns inte bron, finns inte kontakten.

En av dom saker som jag tycker är roligast med att vara tränare är just att arbeta på att få formen att fungera. Att hitta en form som är ändamålsenlig för både hästen och ryttaren. Ibland blir det en utmaning, men jag tycker att alla hästar förtjänar chansen att korrekt få gå på tygeln. Allt blir så mycket lättare då för ryttaren, men framförallt för hästen.

Så bort med alla avknäppta nackar och borttryckta ryggar och leve lösgjordhet och "The Bridge og Engagement"!

Läs hela inlägget »
Foto: Jenny Engström Foto: Jenny Engström

3 Maj

I söndags dömde jag upp för min domarexamen. Jag är väldigt sällan nervös när jag ska tävla, men det här var faktiskt lite pirrigt. Först försökte jag döma "efter boken", men sedan insåg jag att det bara var att gå på magkänsla och tänka som jag brukar göra när jag dömer. Som tur var så verkade det vara en bra plan, för i onsdags kom mailet från förbundet att jag var godkänd!

Så skönt!

Planen för hästarna och vilka klasser dom ska tävla är lagd sedan länge, men man måste komma ihåg att man ibland måste tänka om. Just nu känns det som om allt rullar på enligt planen, men notera att det är just nu :-)

Det är hästar vi har att göra med och ibland ändras saker fort!

Totte är tänkt att debutera Msv A under våren och Eskils jobb är att kvala klart till Msv A. Hittills har båda gjort ett bra jobb och Eskil är på god väg att klara sina mål.

Med Totte är alltid problemet styrka. Jag skulle behöva sitta och nöta piruetterna, men han orkar inte göra så många varje gång. När man går upp till ridhuset får man ha planen klar - idag ska jag jobba piruetter, eller travskolor, eller serier, eller bara lite av varje. Han måste alltid ha möjlighet att förbereda sig och kunna hantera sin stora kropp, så jag måste alltid vara på det klara med hur jag har tänkt mig.

Med Eskil är det tvärtom, han förekommer gärna eller smiter undan om han anar vad som ska komma.

Hursomhelst fick Totte gå en programridning i onsdags och springa igenom Msv A, vilket gick förvånansvärt bra. Fina skolor och helt ok piruetter, speciellt den ena. Jag hade förväntat mig att travprogramet skulle vara helt problemfritt och att trasslet skulle komma i galoppen, men icke. Väl i galoppen  var allt så mycket lättare, så nu är det bara hem och stärka travarbetet!

Läs hela inlägget »
Tillverkad av Susanna Näsberg Filipsson Tillverkad av Susanna Näsberg Filipsson

28 April

Jag tycker det är jobbigt att inte dygnet har fler timmar...... Hur jag än vänder och vrider på allt som ska göras, så kan jag nätt och jämnt tråckla ihop det.

Jag inser mycket väl att det inte bara är jag som drabbas av det här fenomenet, men kan man inte ansöka någonstans och få dygnet utökat till åtminstonde 25, eller kanske 26 timmar? :-)

I fredags hade vi begravning för kära svärmor och det blev en stämningsfull stund med Louise Armstrong och trevliga släktingar på sommrig lunch efteråt. En av Roberts kusiner är florist och hon hade gjort en otroligt vacker krans, som jag vet att svärmor Kerstin hade bara älskat.

På lördagen var det dags för debut i B4 för Eskil.

Jag hade anmält till en tävling nere i Sörmland. Dom hade två banor igång samtidigt, en ute och en inne. På något sätt var jag bara helt säker på att B4 skulle gå inne, men ack så fel jag hade. När jag väl insåg att det var utomhus var det bara att konstatera att någon gång måste vi ju prova utomhus, så det var bara att åka ändå. Inte helt optimalt att debutera B4 ute, det är ju inte direkt mitt favoritprogram, men bara att bita ihop.

Väl där insåg jag att framridningsalternativen var antingen en liten "collecting ring", med stenhårt underlag, eller en volt 300 meter bort.....

Hmmmmm.....

Första ute, kort framridning på hårt eller framridning långt bort. Först vänja sig vid en miljö sedan en annan. Fick bli kort framridning.

Väl på framridningen, så insåg jag att stenhårt var en underdrift. Eskil snubblade flera gånger och kändes stel i sidorna (det är han ALDRIG annars), så framridningen bestod av lite övergångar.

Inne på banan så var det något bättre underlag, men inte mjukt. Ni vet känslan av sådant där stumt paddexliknande underlag som även dammar.....

Det fanns inte så mycket att titta på, men det som fanns tittade vi desto mer på, bland annat så fick jag en tvärnit i programmet när han fick syn på en blomma.

Men, han börjar bli stor. Även om det blev lite "hejigt" av och till, så klarade han svårigheterna. Satte 3 av 4 byten (7or), det byte vi missade, var det enklaste, så där slappnade vi nog av lite båda två.

Lite rak i alla skolor, tror det var från underlaget, men slutresultatet blev 64% på en långt ifrån perfekt ritt, men han var SÅ duktig och faktiskt ridbar trots situationen.

Dessutom var han SÅ nöjd efteråt.

Nu har han kommit på att det är roligt att tävla!

Om valet av framridning var rätt eller fel, är svårt att säga även efteråt, men en erfarenhet rikare blev vi båda två.

Vad jag gjorde igår vågar jag inte berätta om idag, så det får vi ta lite senare......

Läs hela inlägget »
Esther och Malin Esther och Malin

22 April

Robert och jag smet iväg till Köpenhamn för ett par dagar.

Vi har varit mycket i Danmark, flera av mina hästar har varit köpta där, men just i Köpenhamn har vi bara varit en gång och då mycket kort. Matkulturen i Köpenhamn är helt fantastisk och bland annat så ligger en av världens bästa restauranter - NOMA där. Vi gjorde ett försök att få bord där, men Robert hade läst att NOMAS chef för utvecklingen av maten hade startat eget och vi var nästan ännu mer sugna på att gå dit. Så, så fick det bli.

Torsten Vilgaard har öppnat Studio i gamla Sverigefärjeterminalen och det var en matupplevelse som hette duga!

Helt fantastiskt!

Tror nästan att det var en av mina bästa matupplevelser någonsin. Nu skulle jag lätt kunna göra en utläggning på flera sidor, men det ska jag inte. Däremot så måste jag nämna att Baeri-kaviar med valnötsmjölk är ganska så gott............

Vi åt oss igenom sjurättersmenyn och det gör jag gärna om. Märkliga kombinationer (friterad renlav och anklever), men helt fantastiskt!

Andra kvällen gick vi på en italiensk restaurant, Era Ora, som också var högt rankad och det var väldigt konstrik och god mat..... men, ledsen Era Ora, det går inte riktigt att jämföra.

Väl hemma skulle Esther få göra sin tävlingsdebut med Malin på ryggen. Duktiga Malin hjälper mig, framförallt med Esther, men även med grabbarna när det behövs. Nu skulle Malin och Esther göra sin insats i allsvensklaget och det var väldigt omtumlande för Esther. Tänk att världen är SÅ stor och SÅ mycket andra hästar det finns!

Malin lotsade runt henne super, men Esther var lite tagen av situationen, "oj, var det en blomma där!" "Nej, staket!" "Ska jag fatta galopp NU?"

Dom var superduktiga båda två, men det blev lite småfibbel i nästan varje programpunkt, så procenten blev inte direkt bländande, men där dom lyckades hålla sig genom en hel programpunkt så blev det sjuor.

Bådar gott!

Läs hela inlägget »
Eskil och Robert, foto: Anders Larsson Eskil och Robert, foto: Anders Larsson

15 April

Jag har funderta en hel del över det här med PS-kandaren och deras ickevarande käkrem.

För er som inte vet, så är PS-kandaren (och tränsen) gjorda efter ett anatomiskt tänk, med band annat ett anatomiskt utformat nackstycke, lite annan form på nosgrimman, men även det som nu står i fokus för en diskussion, nämligen ingen käkrem.

Varför är det då en diskussion om käkremmen (som inte finns), det är nämligen så att förbundet har valt att tolka TR (tävlingsreglementet) på ett sådant sätt att dom har bestämt sig för att man måste ha en käkrem.

Om man bryter upp det hela och funderar på varför man har en käkrem blir det intressant. Jag har hållit på med det här i ganska många år nu och den enda förklaring jag kan komma på är att det är för att inte tränset ska åka av om man ramlar fram över hästens huvud och inte släpper tyglarna.

Ni får gärna hjälpa till, för det är enda orsaken som i alla fall jag kan komma på....

För att inte tränset ska åka av, måste man spänna hårdare än den berömda knytnäven som ska få plats. Spänner man som man ska åker det av, det vet vi av egen erfarenhet när Esthers mamma Maja fick en Jack Russel som skulle leka med hennes framben när Robert red....... Saltomortalen över Majas huvud hade blivit ganska högt betygsatt om man sysslar med gymnastik.... det vill säga inte ridning. Kvar stod Robert med tränset i hand och en häst som skenade runt i ridhuset.

Om man spänner käkremmen så hårt att tränset inte kan åka av, då kommer remmen att vara för hårt spänd när hästen går i form och ska vara avspänd i sin käke och halslinje. Återigen, rätta mig om jag har fel (som Patrik Sjöberg säger), men vill vi inte att hästarna ska gå i form när man rider dressyr.

Det här börjar kännas som en tankevurpa.

Jag har skrivet ett förslag till ändring och skickat in till förbundet, nu när dom har bett att man ska ha "ideér" till nya TR och vill gärna uppmärksamma er också på den möjligheten. Jag tror inte man vinner en tävling bara för att man inte har käkrem, men jag tror att det är bekvämare för hästen utan en och ska man spänna den så den har effekt, då tror jag snarare att man förlorar.

Förbundet går på dom internationella reglerna och där är det
inte heller tillåtet, förmodligen är det en fråga som man inte har tagit ställning till tidigare. Kanske dags?

http://www3.ridsport.se/Tavling/Nyheter/2014/04/HARkanduhasynpunkterpaTR/

Notera att i hoppningen behöver man inte ha käkrem, känns som om det borde finnas en större risk att man drar av tränset framåt där, än när man tävlar dressyr, eller är det önsketänkande :-)

Läs hela inlägget »
Inte idag. Inte idag.

14 April

Nu börjar det faktiskt bli vår!

Det är helt otroligt vad mycket lättare livet blir när det är ljust när man kliver upp och man kan ha fönstret öppet utan att få köldskador.

Mina olivträd åkte ut i går, så nu hoppas jag verkligen att vädret håller i sig, så att jag kan slänga ut apelsinträden också.

Jag har verkligen gillat den milda vintern, men man har märkt vissa negativa sidoeffekter. Vi har tex inte haft någon häst med kolik i stallet på många år, men i vår har vi haft tre stycken. Min teori är att det på grund av det milda vädret har börjat gro i hagarna och att det sedan har frusit till av kylan, för att sedan tinas och sedan frysa..... ja, ni förstår. Det som händer är att det till slut finns en hel del ruttna växter i hagen, som inte smakar så illa eftersom dom är frusna - kolik.

Dessutom har hagarna blivit totalt söndertrampade i den milda vintern. I vanliga fall ligger hagarna under snö och får vila några månader, men nu har dom ständigt trampats upp, så jag tror att mycket rötter är ohjälpligt skadade och inte kommer att återhämta sig.

Nu låter det som om jag klagar över den milda vinter, men det gör jag absolut inte! Förra vintern var helt fruktansvärd, jag tycker VERKLIGEN INTE om snö och is. Jag har verkligen tyckt om att det har varit milt, dom negativa sidorna övervägs klart av den positiva sidan - ingen snö :-)

Men, nu är det VÅR!

Läs hela inlägget »
Foto: Jenny Engström Foto: Jenny Engström

12 April

I onsdags så red jag programridning med Eskil för Lars på underbara Högdalen. Planen var att slipa på Msv B4, vilket blir nästa start för Eskil.

Han har varit ganska fin det sista och vi har ridit igenom det mesta här hemma. När vi kom dit var han på helt ok humör, men när vi började rida igenom bitarna surade han strax till. Jag och Msv B4 har aldrig direkt varit kompisar och Eskil verkar vara av samma inställning.

När Totte gick sin första B4 snurrade det till ordentligt i huvudet och han tappade all ridbarhet, han tyckte att rörelserna kom för fort och för tätt inpå, hans hjärna hängde helt enkelt inte med och att han faktiskt har plockat placeringar i detta program, är en otroligt stor prestation för honom.

Eskil däremot surade ihop totalt och tyckte inte om att man tog i honom hela tiden "när han precis hade fått upp farten...".

I msv B2, har man kunnat hitta ett flyt och trots att det i varje start har blivit ett gäng missar, har man hela tiden kunnat rätta honom framåt i programmet. I B4 är det fram.... och tillbaka.... hela tiden. När dom tagit skänkeln framåt, ska man tillbaka och krångla till det.

Förstår tanken helt, men kan inte riktigt tycka att det är pedagogiskt för hästar på vägen upp. Kan köpa tänket, men ........

Ser faktiskt fram emot att få rida Msv A, även om det är betydligt högre svårighetsgrad. Linjerna är renare och man kan hitta ett flyt.

Men, det är bara för Eskil att bita ihop, för han måste krångla sig igenom detta program, för att kunna komma vidare.

Han får helt enkelt köpa läget.

Läs hela inlägget »

5 April

Ibland känner man hur det blir en skiftning i kraften, som dom skulle ha sagt i Star Wars. Något ändras, som man vet aldrig kan komma tillbaka, utan är för alltid förlorat.

Detta hände natten till tisdagen när min underbara svärmor gick bort.

Det känns alltid konstigt när människor som betyder mycket försvinner och egentligen förstår man nog inte att dom är borta förrän man har den där stunden när man känner att "det här skulle jag vilja berätta för honom/henne", då inser man att man inte kan och då börjar insikten komma....

Hon hade Alzheimers dom sista åren och försvann gradvis, men någonstans där under ytan fanns hon ändå och ibland kunde man se henne dyka upp en stund och glimma till av sitt forna jag.

Men nu kommer hon inte att finnas mer och det en gång så snabba och vassa intellektet är borta. Man kan säkert säga att det är det bästa som kunde hända för henne, att få vara trött och somna in, men jag tycker inte det var det bästa för oss. Det är orättvist att hon försvann in i sig själv dom sista åren, att hon som alltid var så rapp i sina kommentarer på slutet inte kunde forma ord, att hon som aldrig gick, utan sprang, till slut hasade sig fram utan att lyfta på fötterna och inte hittade till sitt rum.

Det är en grym sjukdom.

Det är tomt.

Läs hela inlägget »
Tanter som dansar. Tanter som dansar.

30 Mars

Igår kväll fortsatte vi på kalastemat, när vi firade att en av oss tanter fyllde 50. Vibeke hade laddat upp för ett riktigt kalas och vi hade fantastiskt trevligt.

När ma bor som vi, långt ut i skogen, så kan det ibland vara lite knepigt att ta sig hem, om man inte väljer att vara nykter och köra, så igår hade vi bestämt oss för att ta in på hotell och göra en liten minisemester av det hela. Idag nu när vi har kommit hem, känns det som om man varit borta i flera dagar, bara för att vi hunnit med så mycket!

Dessutom så hade vi inte bråttom hem utan strosade från hotell Lydmar över till Moderna på Skeppsholmen och tog en fika i solen, innan vi åkte hem till obygden igen :-)

Jättetrevligt att vara i stan, jättetrevligt att komma hem till landet igen!

Nu har ju Vibeke satt standarden för hur en 50-årsfest ska gå till, som tur är så har jag några år kvar att fundera på hur man matchar det här. God mat, bra musik, dans och mycket trevligt sällskap - blir svårt att toppa :-)

Läs hela inlägget »
Eskil på Ledingenäs. Eskil på Ledingenäs.

28 Mars

Så då är två härliga dagar med Tantkalaset klara för denna gång.

Det är alltid lite tråkigt när man lämnar vackra Ledingenäs bakom sig och åker från den bubbla som alltid blir när man är på Kalaset. Det brukar vara två dagar med fina hästar, god mat och trevlig samvaro. För att inte tala om fantastisk träning med Tinne. Det är som att gå in i en "ideal" värld fär en kort stund, inga bekymmer, det enda man funderar på är nästa pass som man ska rida och att man vill hinna se alla rida åtminstonde en gång.

Det var lite prat, både om mina Bombers Bit och PS kandaren. Framförallt PS kandaren var alla nyfikna på och det var kul att få diskutera runt dom. Alla var överens om att dom såg intressanta ut.

Båda grabbarna var superduktiga och Tinne var nöjd med dom framsteg dom gjort sedan hon såg dom sist. Båda jobbade fantastiskt och var tvärnöjda efteråt. Eskil var så trött när vi skulle åka hem, att han inte åt upp sin lunch, Totte äter ALLTID.

Planen är att låta dom vara nu i tre dagar. Totte ska få ta en sväng i skogen i morgon med sin Margareta, men Eskil får vara helt ledig i tre dagar. Jag tror att man undviker mycket problem i kroppen på dom genom att låta dom vara lediga i tre dagar då och då. Mina hästar står sällan i längre perioder (om dom inte är sjuka, eller halta). Jag tror inte på längre ledigheter på äldre hästar. Yngre ska givetvis få sina lediga perioder och beten, men äldre hästar mår bättre av att jobba kontinuerligt och få kortare ledigheter. Visst kan det vara så att det blir lite längre pauser ibland för att JAG behöver det, men då är det för min skull och det gagnar sällan hästarna.

Hur som helst. nu är det tre lugna dagar för dom, sedan rullar det på igen!

Läs hela inlägget »
Foto: Anders Larsson Foto: Anders Larsson

 

24 Mars

I går var Eskil och jag  i Farsta och red en Msv B2 på Ågesta.

Bytena har fungerat bra på sista tiden och häromdagen kändes det verkligen som att "ja, nu kan han verkligen byta!"

Nu är det ju så med byten, att man oftast får ett bakslag precis när man börjar tycka att dom fungerar och har vi fått ett bakslag!

Absolut!

När?

I fredags.......

Plötsligt så bara fungerade det inte och han tog inte hjälpen. Jag försökte vara pedagogisk, jag försökte säga till, men nej, han tog inte hjälpen.

Hursomhelst så fortsatte jag att försöka vara pedagogisk och inte göra en sak av det hela och vi fick faktiskt 6 1/2 och 7 på bytena igår, dom var inte alls så bra som dom kan vara, men dom var rena....

Däremot var han så taggad så vi fick ideliga galoppinslag i traven, vi galopperade på uppridningen, vi galopperade efter slutorna och lite här och där, men däremellan var han super att rida. Jättefin och aktiv,  med en bra känsla mellan skuttelutten. Men, faktum var att jag fegade ur på slutet i en annars jättefin galoppökning och tog tillbaka lite tidigt för jag trodde vi skulle hoppa staketet....

Resultatet blev strax över 65% och en fjärdeplats trots allt småstrul.

Men bäst av allt var känslan av att han tyckte att det var så kul!

Läs hela inlägget »

22 Mars

I dag skulle jag på en föreläsning som jag hade sett fram emot. Det skulle handla om exteriör och att träna för hållbarhet! Precis det som jag tycker är mest spännande. Jag hade verkligen laddat och tyckte det skulle bli kul.

Efter en och en halv timma gick jag. Under denna tid hade ämnet överhuvudtaget inte berörts. Det enda föreläsaren hade gjort var att klanka ner på hyperflexion och berätta anekdoter om sig själv. När den duktiga moderatorn försökte styra in på rätt väg. kommenterade han att "en häst som är hög i bak och svankryggig, har svårare att bära sig själv. Inåttåade hästar har svårt att gå på volt, men det är lättare för dom som är utåttåade......" Sedan började han svamla igen.

Vad kan man kräva av en föreläsare, jo att dom är förberedda och kunniga. Kunnig är han nog, men han kunde absolut inte förmedla sin kunskap.

Han visade lite filmer och hade flera gånger kommentaren "oj, vad gör dom nu?". Han hade inte sett dom.

När han sedan visade en film på en mycket känd holländsk ryttare som värmer sin häst inför tävling, fick jag nog. Hästen travar avspänt med aktiva bakben och lätt i fronten. Man ser på både öron och blick att hästen är avspänd och tillfreds. Föreläsaren ville visa filmen för att visa den spända nacken och den tortyr som hyperflexion är, men det man ser är en häst som är tillfreds både med livet och sin ryttare.

Visst kan man ha åsikter om hyperflexion, men det här började kännas som en häxjakt och inte en föreläsning om exteriör och hållbarhet.

Det var alltså för det här som jag ställde in lektioner, som jag gärna ville ha. Det var alltså för det här som jag skulle betala pengar.

Han skulle iallafall inte få förstöra resten av dagen.

Läs hela inlägget »
Felix Felix

18 Mars

Nu är det nedräkning till nästa veckas Tantkalas.

Vi ska, som dom senaste gångerna, vara på vackra Ledingenäs. Det är en bit för mig att köra, men det är helt klart värt det, för väl där, så är allt hlt fantastiskt. Ridhuset är vackert, underlaget super, stallarna fina, rummen är som hotellrum, samlimgsrummet helt super....... Ja, ni förstår nog varför vi är där.

Även denna gång får jag möjligheten att ta med mig två hästar. Det får bli Totte och Eskil. Ja, helt självklart var det faktiskt inte, för jag är sugen på att ta med mig Esther snart, men hon får nog vänta till i höst. Det ska bli så bra med två dagars träning och det känns som att det är så vältajmat, nu när det händer så mycket med båda grabbarna. Totte som bara överraskar hela tiden och Eskil, som egentligen inte överraskar, där förväntar man sig, men nu är det så mycket som börjar släppa. Fina pojkar!

För övrigt är det lite andra spännande saker som är på gång, men det berättar jag mer om när jag vet mer :-)

Idag hade vi dessutom celebert besök av lille Boxervalpen Felix, med tillhörande husse och "farmor". Tänk vilken liten söt valpmage och valpnacke och valptassar! För att inte tala om lukten!

Sötgök!

Läs hela inlägget »
Ray More, Foto Kim C Lundin Ray More, Foto Kim C Lundin

16 Mars

Den här veckan har varit lite både upp och ner, men faktiskt mest upp! Eskil fick på sin sko i fredags och verkar vara ok efter sin hovbäld.

Under veckan har jag med stort intresse (som varje år) följt bruksprovet nere på Flyinge. Lite kuriosa är att mormor till nygodkände Ray More ägs av Eskils uppfödare. Bonnie stog även här hos mig i närmare ett år och tanken var att hon skulle ridas och tävlas, men det visade sig att hon hade en gammal skada, som tyvärr gjorde att hon fick bli avelssto istället. Eller tyvärr, nej inte alls förresten, det är fina ston som hon som ska vara i avel. Nu är hon dräktig med Zack och jag kan tänka mig hur fin den ungen kommer att bli! Kul är också att hon betäcktes med Figaro R (Esthers pappa), fick ett stoföl som betäcktes med JJ Ray Ban = Ray More :-)

För att snurra vidare, så är Bonnie Bergamon - Davignon, Davignon är pappa till Maja, alltså Esthers morfar.

Jag vet...... stamfreak.......

För övrigt var det en hel del fina hingstar som visades. Van Vivaldi var en härlig individ och helt klart en värdig bruksprovsvinnare. Elegant och rörlig och såg så POSITIV ut. Jag gillade även Zürich (Zuidenwind - Figaro R), men han godkändes tyvärr inte. Även godkände Frans Andreo II (Sandreo - Weltmeyer), gav ett väldigt ridbart och elegant intryck, mer med sin ryttare än med testryttarna, men är en väldigt komplett häst.

Det var två Ampére avkommor som visades, en treåring och en fyraåring. Hingsten verkar förvärva sig väldigt starkt, då man kunde se stora likheter mellan halvbröderna. Fyraåringen, Bergåkras Amaranth godkändes, jättefin, men inte riktigt en hingst i min smak.

Spännande!

I går kväll var jag på clinic med Helen Langehanenberg och såg ett helt gäng fina hästar och duktiga ryttare. Inget nytt under solen, men mycket bra och välorganiserad clinic! Hon verkar inte bara vara superduktig, utan även glad och sympatisk.

Roligt att Back on Track gjorde den här clinicen, ska bli kul att se vad dom hittar på härnäst!

Läs hela inlägget »
Fröken Freja Fröken Freja

11 Mars

Usch, vad man kan må pissigt av allergin. Det känns som om man har influensa, bara det att man absolut inte kan tänka. I går var planen att inte ta kortisontabletter, vill helst inte ta det,  men inför lektionerna var det bara att slamma ett gäng, då jag insåg att jag inte kunde göra ett bra jobb med ett värkande huvud som var fullt med bomull.

Idag var det bara att proppa i sig ett ännu större gäng, för när Ida tog in Eskil igår för att ridas var han halt........

Inte superhalt, men klart halt.....

I panik ringde jag underbara Brunmåla och fick en tid kl 10 i dag, dessutom med min favoritveterinär Ulrika Lagerqvist.

Eftersom det kändes att det var bra att kunna ta sig till och från veterinären utan att snurra bort mig och inte kunna tänka, var det bara att tanka på med kortison och huvudet var helt klart fram till fyra i eftermiddag, då slutade tabletterna att verka, så nu vet ni var dagens stavfel kommer ifrån.

Längtar efter min spruta i morgon.

Eskil då, det viktigaste av allt.... vågar nästan inte skriva det, för vi hade en sådan otrolig tur. En liten sten har kilat in sig mellan skon och sulan, tryckt mot sulan och gett en hovböld. Den var inte stor, men det hade blivit en fistelgång in, så nu får vi hålla tummarna. Nu är grabben gipsad och ska stå inne i fyra dagar, men det scenariot är så mycket bättre än många av dom som snurrade i min hjärna i natt.

Hoppas nu att det inte blir några komplikationer.

Ibland har man tur, inte ofta, men ibland.

Läs hela inlägget »
Freja jobbar på datorn. Freja jobbar på datorn.

6 Mars

Varje år vid den här tiden får jag för mig att jag håller på att bli utbränd. Kroppen känns tung och helt omöjligt trött. Jag blir tungandad, trots mina astmamediciner, och tycker att allt är lite allmänt grått och tråkigt. Mina muskler är också trötta och jag blir öm i dom mycket lättare. Näsan rinner....

Varje år konstaterar jag att jag är en komplett idiot, som inte kommer ihåg att det var likadant förra året och jag då kom fram till att det var min vårallergi, som hade satt fart och som jag hade glömt igen. Undrar vilket år jag ska lära mig att komma ihåg det?

Då bokar man en tid hos sin favoritdoktor, får en liten kortisonspruta och vips, så är jag inte utbränd längre!

Totte var på träning idag och han är SÅ duktig! Tänk vad ett stort hjärta räcker långt! Han stånkar och tar i för kung (snart drottning) och fosterland. Piruetterna är ganska ok, lite stora, men rätt (till skillnad från sin lille svarte lillebror, som bara gör dom...... när han känner för det). Serierna.....ja, vad ska jag säga, tror dom funkar till maj, men helt okomplicerat är det ju inte :-)

Han är verkligen en fantastisk häst!

Läs hela inlägget »
Esther i sitt PS träns och pannband från Wistdesign. Esther i sitt PS träns och pannband från Wistdesign.

4 Mars

Nu på GHS kunde jag inte låta bli att köpa ett PS kandar. Jag har ju haft ögonen på dom länge och varit väldigt nyfiken på dom. Jag tycket visserligen att dom är snygga, men framförallt verkar det vara en vettig lösning på nackstycket. Vissa nackstycken ser så klumpiga ut, men det här ser elegant, men vettigt ut.

Sagt och gjort, jag köpte ett....

Analys: Eskil, ingen jätteskillnad, men han var väldigt snygg i det!
                 Totte, now we are talking! Nu var det skillnad! Mycket mer avspänd i nacken och vad händer när man får loss nacken? Jag fick tag på bakbenen ännu mer och galoppen blev super! Det är klart att inte alla problem löstes av ett annat nackstycke, men det var en markant skillnad.

Helt fascinerad..... trodde inte jag skulle märka något på någon häst.

Tycker det är så kul när människor vågar testa att ta fram något nytt. Nu är det inte bara PS som har provat sig fram med nya nackstycken, utan andra märken är också inne på det spåret, men en snygg marknadsföring och snygga produkter (förhållandevis ok priser), har gjort att dom sticker ut och varför inte premiera det? Dom har en bra affärsidé och marknadsför den på ett bra sätt. Plus att, som jag redan har skrivit, passformen är bra på tränsen, så många hästar kommer att bli glada :-)

Mer PS åt folket!

För övrigt fick jag och Eskil ett superpass för Lars idag. Fick jättebra hjälp med byten och slutor, har sådan tur som har så bra tränare i mitt och hästarnas liv.  Lars , Jennie och Tinne, kan det bli bättre......

Läs hela inlägget »
Freja blev glad när jag kom hem. Freja blev glad när jag kom hem.

2 Mars

I går kom vi hem från Götebotg och vi har haft en väldigt trevlig resa. Vi har shoppat, både hästsaker och lite vanliga kläder. På kvällarna har vi ätit gott, suttit och pratat över varsinn drink och sedan lagt oss i vettig tid. Tror det här var vad både jag och Jennie behövde!

Det var kul att vara i Scandinavium och Göteborg igen, efter så många år. Jag hade glömt vilken trevlig arena det är, trots at den är så stor, så känns den liten och intim. Mässan däremot var väldigt stor. Inte som Falsterbo, men mycket större är Globen. Det kändes dessutom på något sätt, som om det var lättare att hitta saker till bra priser där. Kanske för att det var lättare att överblicka mässan här, än det brukar vara i Globen, där det mesta bara känns rörigt. Ska bli intressant att se hur det blir på Friends i höst när Stockholm Horse Show flyttar dit.

Det var kul att se svenskarna rida och jag tycker att dom alla gjorde ett bra jobb. Patrik visade Toy Story på ett mycket bra sätt, men fick lite småfibbel här och där. Bitvis hade han honom i lite lägre form, såg ut som om hästen var lite spänd ibland, men däremellan var formen super. Otroligt skickligt ridet att kunna reglera formen sådär, men det var kanske just den bitvis lägre formen som kostade honom vinsten.

Men, så han rider!

I går hade vi en liten födelsedagsmiddag för mig, efter att Robert hade hämtat mig vid tåget. Jag fyller ju år i morgon, så vi firade lite igår. Idag skjutsade jag Robert till Arlanda, han ska åka över till USA en vecka, så han är inte hemma i morgon när jag fyller, så jag och Viktor får äta tårta i morgon :-)

Läs hela inlägget »
Eskil och Esther Eskil och Esther

25 Februari

Hemsida 24 har länge talat om att man måste byta till en ny mall för hemsidan. Jag har trivts med den gamla och därför envisats med att behålla de, har gillat att den var enkel och ren. Häromdagen kom det återigen ett mail och den här gången var dom lite tydligare.... om jag inte bytte mall för sista februari, så skulle jag inte längre kunna göra ändringar eller inlägg.

Det var bara att bita i det sura äpplet och byta mall. Är inte helt nöjd med den här, så jag kanske kommer att experimentera lite med olika mallar, ni får gärna säga vad ni tycker.

I fredags var det årsmöte och gala på Ekeby Ridsällskap. Det var första året som årsmötet hölls i den här formen och det var ett väldigt trevligt initiativ. Dom hade även en del nyinstiftade pris att dela ut, bland annat "årets dressyrryttare", som jag fick den stora äran att ta emot :-)

Annars har det varit en lugn helg och nu känns det som om jag bara går och längtar efter att jag och Jennie ska rymma ner till Göteborg i morgon och gå på GHS.

När jag växte upp i Falköping åkte vi flera gånger till Göteborg och såg på tävlingarna, men dom sista 25 (?) åren har jag inte varit där, så det ska bli så kul. Vi ska bo på ett bra hotell (superior rum), dricka drinkar och prata. Sedan kanske vi ska titta på lite hästar också!

Jag tar inte med mig datorn, utan bara Ipaden, så det blir nog inget skrivet förrän på lördag, när vi kommer hem.

Ha det bra tills dess, för det ska jag ha!

Läs hela inlägget »

20 Februari

I dag har jag varit hela dagen på AGRIA-möte inne i Stockholm, så det blev inget ridet idag, men i går hann jag igenom alla tre mina.

Eskil fick bara jogga, har blivit mycket för honom ett tag nu.

Esther blev jättefin på slutet, men det vore bra om hon kunde sluta ha tendensen att hon vill vinka till publiken med framtassarna i början av passet. Jag är i och för sig helt övertygad om att det kommer att ge sig, för hon är så ridbar för övrigt, men det får gärna ge sig snart....

Stora stjärnan igår var Totte. Han gjorde två diagonaler med stora, fina och rena byten. Än så länge blir det bara tre, men det börjar kännas som att det är inte alltför lång borta att vi ska kunna göra fler.  

Han känner verkligen mig, för när han hade gjort sina diagonaler och fick sitt beröm, så skrittade han självmant på lång tygel bort till avsittningshörnet och stannade nöjt och väntade på att jag skulle klappa och sitta av. Det är klart att han inte får ta egna initiativ, men när han var så uppenbart nöjd med sig själv och så tydligt visade att han hade gjort något riktigt bra, så var det bara att sitta av, ge godis och låta honom fortsätta att vara så nöjd med vad han hade åstakommit.

Saken är den, att mina hästar blir nog lite programerade där. När dom har varit riktigt duktiga, så bryter jag gärna passet och låter dom komma ihåg hur bra allt slutade. Då får man ofta med sig det "braiga" till dagen därpå. Tror att det är superviktigt att dom får känna sig duktiga!

Vem vill inte vara duktig, folk som fä :-)

Läs hela inlägget »
Eskil, jag och Tantkalas-Maggan. Eskil, jag och Tantkalas-Maggan.

18 Februari

Idag hamnade jag och Eskil lite hastigt och oplanerat på en programridning för duktige Gustav Svalling på fantastiska Ålspånga Gård, nere i Sörmland.

Det var nog ett av dom mest vilsamma ridhus jag ridit i, bra underlag, mjukt ljus och.... helt enkelt behaglig miljö. Gustav kommer dit regelbundet, men han kommer närmre än så, så det var nog en engångsföreteelse, men väldigt kul att ha fått se en så fin anläggning.

Eskil hade ju vilat både söndag och måndag, men kändes trots vila och lång resa både mjuk och fin. Vi fick mycket beröm av Gustav och han tyckte att det var en mycket snygg häst, som på slutet till och med uppgraderades till "en underbar häst" :-)

Han tyckte att bytena inte var något att bekymra sig för och det känner jag också, att det är snart ingenting att ens fundera över. Idag var dom rena och en del stora och fina med fin gest. Det tar sig sa pyromanen.

Nackdelen med den här trevliga resan var att jag bara hann rida Totte här hemma innan "hoppmaffian" tar över på tisdagarna. Han var ganska fin, men kändes lite stum, tror han börjar bli pälsöm, det slår ju till varje vår och är ett säkert vårtecken!

Läs hela inlägget »
Foto Maggan Magnusson Osmund Foto Maggan Magnusson Osmund

16 februari

Då var Eskils medelsvårdebut avklarad och jag tycker att han skötte sig strålande. Det var ingen lätt tävlingsplats vi hade valt, men det var ju första msvB´n i närheten, så det fick bli så. Södertälje brukar också ha trevliga tävlingar, så det kändes ändå som ett bra val.

Vädret var blåsigt, kallt och snöblandat regn och när han väl skulle ut ur trailern var det kolsvart, för vi startade 18.05. Eller, ja, det trodde vi att vi inte skulle göra, för domaren låg ca 20 min efter. Jag pratade med sekretariatet, som sa att dom skulle ta in lite tid på pausen, men en kvart sent var det. Jag vill inte ha för lång framridning på Eskil, för han blir så trött av alla intryck, så jag räknade med att sitta på honom max 25 min innan start.

När vi kom in på framridningen, så var det en häst som stod på bakbenen och hon var tvungen att korrigera den framåt hela tiden, den tog han ändå ganska ok, men det var en ryttare, som hade ett komplett krig med sin häst och sporrade den och bråkade rejält med den, den klarade vi av mindre bra.

Jag vet ju att han blir sadeltvångig när han är spänd, så det är bara att ta sig upp snabbt och sedan trava iväg, helst utan ett enda skrittsteg, så brukar det släppa efter en liten stund. Det var med andra ord bara att att trava in i röran och försöka hålla sig undan. Det höll på att gå åt skogen, för ryttaren som sporrade sin häst kom farande i sidled framför oss, bråkandes med hästen och jag hann tänka "nu går det åt skogen", för jag kände ur Eskil laddade på, men han var superduktig och höll sig på mattan.

Precis när han började andas, så sa Robert: "Dom är inte sena längre, du rider 18.05...... Spännande........

In på tävlingsbanan, snurra framför domaren ett par varv, igångblåst i princip direkt och sedan var det bara att rida.

Helt fantastisk! Spänd med lydig, skötte sig super, blev rädd i ena hörnet (han och ungefär 75% av alla hästar i klassen, var ett konstigt fönster där med folk, som rörde sig bakom). Vi missade ett byte (sent och platt, men rent) och en volt pga hörnet, plus att det blev 6 på lösgjordheten. Resultatet blev 66.1% och en åttondeplacering i hård konkurrens i hans första medelsvår B start.

Det man tog med sig från tävlingen var nog ändå att diskussionen om att sittande domare inte får vara även överdomare verkligen är befogad. Hade det funnits en rörlig överdomare på platsen hade den sporrande ryttaren på framridningen inte fått fortsätta sin uppläxning av hästen och vi andra hade fått bättre förutsättningar. Men viktigast av allt, hästen hade inte behövt få utstå det den fick vara med om. Hästens upplevelse måste ha varit lugnt sagt negativa.

Vad ska man göra, jag pratade med flera som hade reagerat på ryttaren och vi var flera som var på väg att säga till, men man har fullt upp och ska snart in och tävla. Samtdigt så känner man efteråt att man borde ha sagt något, men det är ju överdomarens jobb och om domaren, som i det här fallet, sitter i manegen och dömer blir det svårt.

Jag hoppas att ryttaren själv insåg efteråt att "det där var nog inte så bra" och inte gör om det igen, men det kanske är för mycket att tro :-(

Hur som helst, så visade Eskil att han verkligen är en blivande stjärna!



Läs hela inlägget »
Foto Fanny Lidhström Foto Fanny Lidhström

14 Februari

Jag har några bloggare som jag följer och som jag tycker är kul att läsa. Det finns ju lite olika sätt att ha en blogg och dom jag följer är alltifrån en vanlig normal "bonnblogg", som jag har, till riktiga proffsbloggare. Jag kan egentligen inte säga att jag tycker att vare sig det ena, eller det andra är roligast att läsa, allt hänger ju på om det som står på bloggen är intressant...

Ibland tittar jag på hur man ska göra för att få fler läsare eller tjäna pengar på bloggen, men jag vet inte riktigt vad jag tycker om det.

Jag måste i vilket fall som helst, vara en väldigt dålig bloggare, för när jag läser hur man ska göra, så är det ett faktum, jag gör inget av det. Man ska ha slagkraftiga rubriker..... hm, ajdå, jag har ingen rubrik..... Man ska länka till andra bloggare.... det skulle iochförsig kanske vara trevligt att göra. Man ska ha reklam och vara anmäld hos reklammakare, så att folk kan hitta bloggen via reklamen. Har man dessutom tur så klickar folk på reklamen i bloggen och då kanske man tjänar hela... typ... två kronor i månaden. Man kan ha tävlingar på bloggen..... ja, men det låter ju ganska kul, det måste jag fundera på.

Låter jobbigt att vara en bra bloggare, kanske ska vara kvar på min nivå :-)

Läs hela inlägget »

13 Februari

Vi har verkligen fått in en lite primadonna här i huset.

Hon pratar bara med lite hes röst och förväntar sig att alla ska göra som hon vill genom att bara väsa lite grand och titta på det hon vill ha.

När hon vill ha dörrar öppnade tittar hon med uppfodrande blick och förväntar sig att dom på något magiskt vis, bara ska öppna sig.

När frukosten serveras förväntar hon sig att bli serverad först..... och mest. Sedan ska hon ha lite mjölk som "sideorder". Dom andra, som är äldre och mer erfarna, får vänta på sin tur.

På natten ska hon ligga på mjukaste stället i sängen, där det är som varmast och mysigast. Alla andra får flytta på sig, så att HON ska få plats.

Men hon är den mjukaste och mest underbara lilla varelse och vi har alla, både djur och människor fallit för henne.... Fröken Freja.

För övrigt fick Eskil en insikt idag om att man byter om skänkeln säger att man ska.


Läs hela inlägget »
Fröken Freja Fröken Freja

12 Februari

Idag var jag och Eskil iväg och red ett genrep inför helgen, det var programridning på Högdalens Gård för Lars Andersson.

Jag älskar verkligen att rida för Jennie, men Lars är så bekant och jag litar så 100% på honom (litar på Jennie också!) och det är så skönt att vi kan varandra så väl. Utan honom är det mycket som jag gjort, som aldrig hade blivit gjort.....

Hursomhelst, så fick vi jättebra hjälp och allt var bra..... utom bytena. Idag hade vi svårt att byta galopp igen..... mupp.

Som tur var, så sa Lars att även om jag måste bryta av, så ligger vi på plus och han brukar ha rätt.

Sedan for jag hem och hade mina lektioner. Jag fick även höra en hiskelig historia om hur vuxna hade mobbat en tonåring i grannstallet, varför gör människor så?

Jag pratade även med en mycket god vän idag, som står i ett stall på andra sidan stan och hon berättade att det var så lugnt och skönt där, för alla betedde sig som vuxna......

Vad är det med stallmiljö som kan ta fram dåliga sidor hos folk och få vuxna människor att säga "vi hälsar bara på vissa utvalda".

Inte konstigt att det blir krig ute i världen.

Läs hela inlägget »
Antarès Concept Antarès Concept

10 Februari

En av dom första saker jag tittar på när jag har en ny elev är elevens uttrustning. Det är så viktigt att man har en sadel som sitter bra och ett bett som är rätt inpassat.

Väldigt ofta ser man dåligt passande sadlar och bett som hänger alldeles för långt ner i munnen. Det är helt omöjligt för en häst att röra sig avslappnat genom kroppen om den har en sadel som klämmer på dom värsta ställena, eller om den hela tiden måste lyfta upp sitt bett med tungan för att det inte ska slå emot tänderna, då kan man inte få en avslappnad och löddrig mun.

Likaså är det faktiskt för ryttaren, utan en sadel som passar ryttaren, kan inte ryttaren slappna av i sin sits.

Jag har ridit i många bra sadlar genom åren och man lär sig med tiden vad man tycker om. På Leander red jag i många år i en helt fantastisk Childeric och på hästen innan hade jag en Röösli. Sedan har givetvis ett helt gäng sadlar gästpelat på olika hästar ett tag, ibland måste man få pröva sig fram.

Eskil har varit otroligt kinkig med sadel.

Ett tag fungerade han bra med en Childeric, men efter ett tag fungerade den inte. Sedan gick han med en Prestige, som också fungerade ett tag.... osv.

När min kompis Wibeke skulle sälja sin Antarès Concept provade jag den. En period hade jag en Antarès till Eskil, men en annan modell, så jag visste att jag gillade konceptet. Den var köpt begagnad och var gjord till en person med längre ben än jag har, så den gick inte i längden.

När jag nu provade Antarés Concept, var det som att komma hem, den var gjord till mig.

Helt sjuk känsla egentligen, men så var det.

Numera äger jag två Antarès Concept och dom används till alla mina hästar, men även till en del elevhästar.

Löjligt, jag vet, men jag älskar dom.

Läs hela inlägget »
Tottosaurus Tottosaurus

9 Februari

Fredag - lördag var Mattias Jansson uppe i Stockholm och jag red Totte på fredagen och Eskil på söndagen.

Det är alltid lika jul och trevligt att rida för honom och det är bra att ha någon som tittar ibland, som inte ser dom varje vecka.

Totte såg Mattias redan när jag funderade på om jag skulle köpa honom och ge mig på det stora projektet Totte och det var ju Mattias som red Eskil på bruksproven och i 4-års championatet.

Totte börjar komma tillbaka efter sitt uppehåll och gjorde fina byten och piruetter, men framförallt, så hittade vi en riktigt trevlig trav på slutet! Superkul!

Eskil var också duktig på lördagen och sprang på fint. Skolorna är riktigt bra, piruetterna helt ok och vissa byten är "platta", men vissa riktigt luftiga och fina. Framförallt så bli dom allt mer raka.

Efter att jag hade ridit klart på lördagen pratade vi en stund och jag sa att det är så kul att man får så bra känsla på båda och då sa Mattias att är dom så spänstiga som dina är, så får man en bra känsla......

Att Eskil kan vara spänstig (när han vill), det vet jag, men att han även sa så om Totte gladde mig storligen.

Tänka sig, lille Totte spänstig :-)

Läs hela inlägget »
Esther i sitt Perfect Sit-träns. Esther i sitt Perfect Sit-träns.

6 Februari

Jag och Eskil hade en jättebra träning för Jennie idag, la upp en liten snutt på FB, för er som vill se. Nu blandar han jättefina byten, med skruttbyten, men tanken är ju att han bara ska byta jättefint så småningom :-)

Esthers sår börjar läka och jag red henne en stund idag. Mitt Perfect Sit träns kom i måndags, så det var premärturen. Jag vet att många av er är nyfikna på hur mycket man märker av tränset. På nätet kan man läsa fantastiska rescentioner där man får höra i princip hur en lätt Ö häst snabbt förvandlas till ett GP ämne (ironisk), med detta fantastiska träns.....

Vad tyckte jag då?

Jo, passformen är verkligen mycket bra och jag tror att det är det som är hela grejen. Lädret är mjukt och tränset känns väldigt lätt. Min teori är att det här tränset är väldigt lätt att få att sitta bra, så med andra ord, om man märker en fantastiskt stor skillnad, så misstänker jag att det tidigare tränset satt fantastiskt dåligt.

Är det prisvärt? Absolut!

Det är ett väldigt fint träns som känns gediget och är snyggt. Jag tror att nackstycket är en jättebra lösning och jag kan glatt rekomendera det.

Men, jag tror att den stora vinningen med det är, som sagt var, att även om man tycker att det är svårt att passa in ett träns, så kommer man att lyckas med det här, på grund av dess passform.

Så, jag tror att vi kan få väldigt många mycket gladare hästar ute i landet, med det här tränset.

Läs hela inlägget »
Agneta och hennes älskade Marwin Agneta och hennes älskade Marwin

5 Februari

När jag var liten nere i Västergörland satt jag och min bror Claes och plöjde hingstkatalogerna från pärm till pärm. Man kunde alla hingstarna som var med både i den privata och Flyinges katalog, för på den tiden hade Flyinge så många hingstar att dom hade en egen katalog, inte lika tjock som den med privathingstarna, men nästan.

Vi tyckte att många av dom hingstar som var mest intressanta fanns uppe i Stockholm och på den tiden fick man ta en hingst som var nära, för semin eller att åka långt var inte att tänka på.

Ett av dom namn som man ofta stötte på, när man hittade en intressant hingst, var Sjövillans Stuteri och Agneta Sjögren-Fredriksson. Sjövillan kändes nästan som en ouppnålig värld och man förstod att Agneta var en person som man aldrig skulle få träffa och en person som var nästan mytisk.....

På senare år lärde jag känna Agneta väl. Jag tyckte mycket om henne och hon blev en vän. Vi arbetade ihop, som ombud på Agria, men jag som alltid har älskat att diskutera avel mötte här min överkvinna. Agneta kunde ALLT som var värt att veta om avel. Vi hade många intressanta diskussioner och jag fann stort nöje i att prata med henne.

För ett och ett halvt år sedan så sa hon: "Jag har gjort en fölunge till dig". Jag var inte intresserad, jag hade ju min Quaterbackunge. Sedan när det blev problem, så pratade jag mycket med Agneta om vad jag skulle göra och när jag sedan bestämde mig för att inte fortsätta med Anton, sa Agneta: "Ja, men, nu kan du väl komma ut och titta?"

Och titta det gjorde jag och nu står han här i mitt stall, lille Dexter och jag är så glad för honom. Agneta pratade mycket om att det skulle bli kul att se vad det skulle bli av den här lille ungen och senast i December visade jag henne otaliga bilder på den lille och hon bad mig skicka över ett par.

Tyvärr kommer hon inte att få se vad det blir av honom, eller jo, det tror jag nog att hon får. Ni som känner mig väl vet ju min inställning.

I går somnade hon in efter en lång kamp mot sin cancer.

Jag sörjer med hennes familj och tänker på deras förlust, men även jag på mitt håll kommer att sakna Agneta.

Läs hela inlägget »
Kanel gillar snön :-( Kanel gillar snön :-(

4 Februari

I dag drog adrenalinet igång ordentligt. Jag hade med mig min Ipad ner till stallet, för vi hade en tjej som skulle titta på boxplats vid klockan sex. Och vad händer klockan sex vissa dagar? Jo, då drar TDB racet igång....

Ni som håller på med hästar vet vad det är, men ni andra vet nog rimligtvis inte. Det är vad vi här i Stockholm ägnar oss åt när vi vill anmäla oss till en hästtävling.

Den med snabbast avtryckarfinger vinner.

Kl sex öppnas tävlingen och då gäller det att vara snabb. Man får snabbt trycka på anmäla, vilken häst (råkade anmäla fel en gång....), klass och sedan.... swish iväg med anmälan.

18.01 var klassen full.

Men, vi kom med!

För övrigt så smälter snön (gud ske pris (om man var religiös)), det känns lite vårlikt och förhoppningsvis fick vi en riktigt kort vinter i år. Risken med att säga så, brukar vara att då slår Kung Bore (notera vem som fick stor bokstav) till och det blir snö till maj.

Bort all snö!
Låt det bli tö!
Vår, vår, vår!

Läs hela inlägget »

3 Februari

Vilken helg.....

Jag skulle förklara för min kompis Ewa vad jag hade haft för mig i helgen och insåg att jag har gjort absurt mycket och hur jag fick ihop det (nästan) har jag ingen aning om. Det som är roligast att skriva om är iallafall att jag ridet kurs för Paul Fielder igen. Som sagt var, en mycket intressant man.

På lördagen fick Eskil gå och på söndagen Totte.

Esther är fortfarande halt av såret hon fick förra veckan. Det såg lite bättre ut och var lite mindre svullet idag, men är det inte bättre i morgon, så får det bli penicillin.

På lördagkvällen var jag och Robert och såg Weronica Maggio på Hovet. Det var verkligen en helt suverän konsert. Vi såg ju henne på Berwaldhallen förra året och det var en magisk upplevelse, med vacker röst, vacker musik och ett känligt handlag, som fick hela konserten  att skölja över en. Nu undrade jag hur man skulle kunna få till det med samma artist på Hovet?

Men, se, det gick alldeles utmärkt!

Fullt ös och en lång kavalkad av kända låtar. Tror det bara var två, som jag inte kände igen!

Hennes röst är verkligen helt unik.

Ser fram emot att få se henne igen.

Läs hela inlägget »

31 Januari

Hjärnans makt...... Jo, den är stor.

Ända sedan jag satte igång Totte efter vilan har jag suttit och känt efter, är han ren, tar han inte i lite ojämnt i bak, hänger han inte lite mer i vänster än höger.....

Innan han började kännas trött i sina bakknän, så var han SÅÅÅÅ fin att rida. Lätt i fronten och bar hela sin stora kropp i en härlig uppförsrörelse. Sedan blev allt lite tyngre, men egentligen inte så farligt, jag märkte ju tröttheten mest i att jag fick jobba lite mer för att få honom att byta rent och i vänsterpiruetterna.

Givetvis (!) vill jag ju omedelbart ha den känslan nu när han kommer igång igen. Hade jag varit min elev, hade jag sagt: det kommer att ta lite tid innan han är tillbaka igen.

Jag fick skott på veterinär Bengt Ronéus i ridhuset i dag och klagade på att han sätter sig lite i vänstertygeln i vänster galoppen. "Ser jättefin ut", sa Bengt. "Jamen, titta på höger, där bär han sig bättre." "Ser också jättefin ut." "Men, han är annorlunda i traven!" "Travar jättefint!"

Vänta lite nu, nu började till och med min hjärna hänga med.

Resten av passet red jag annorlunda (bättre) och efter en stund var han lätt i vänstertygeln och bar sig fint.

Det var inte han som var halt.

Det var jag.

Läs hela inlägget »

30 Januari

Idag var jag och Eskil på en jättebra träning för Jennie.

Bytena fungerar bättre och bättre, ibland är dom riktigt bra och bäst är dom efter piruetterna, när han kommer ihop sig lite till. Känns så skönt att "bytesspöket" börjar försvinna.

Totte däremot var stel som ett kassaskåp idag. Det märks att han inte har kommit igång i kroppen ännu, utan känns stel och lite tråkig i vänstersidan vissa dagar, för att vissa dagar vara nästan som vanligt. Det får väl helt enkelt ta den tid det tar att få igång honom igen, huvudsaken är ju att han mår bra!

Väglaget var lite "så där" att köra i i dag. Snön yrde och det blåste riktigt ordentligt. Jag fick ett möte på en liten väg och givetvis var det en långtradare..... med släp. Jag körde åt sidan, så gott det gick och han fick rulla, men, jag svär, det var bara två centimeter till godo. Hu! Jag kom fram och jag kom hem, men det tog ungefär dubbelt så lång tid mot vad det brukar att göra.

Egentligen ska man inte ge sig iväg med släp när man är tveksam och jag var riktigt irriterad på mig själv för att jag är så envis och åkte, men jag fick ju en superträning som tur var och kan ursäkta idiotin med det.

Läs hela inlägget »
Foto Fanny Lidhström Foto Fanny Lidhström

29 Januari

Det var det här med dagar.

det var inte alls idag som min efterlängtade massör skulle komma, det var om en månad :-(

Men jag har fått jättemånga bra tips om vad jag ska göra med min nacke, så jag hoppas att det löser sig.

Jag läste på en annan blogg ( http://stockholmsjenna.se/ ) om det här med hjälm och tänkte till lite. Förr red man gärna utan hjälm när man hade kommit upp i dom klasserna där man tävlade utan hjälm. Med andra ord medelsvår och uppåt. Dom hästar som var yngre red man oftast med hjälm. Man tänkte inte så mycket på det, utan det var så det var. Då var det också så att yngre ryttare red alltid (ALLTID) med hjälm och det var inte mer med det.

Plötsligt ändrades någonting, jag vet inte riktigt vad det var som hände, men plötsligt blev  det "hippt" att rida utan hjälm, man började se allt yngre ryttare utan hjälm.

Då kände jag att jag inte längre ville rida utan hjälm, som förebild får man tänka till och hjälmen åkte på. Nu är den alltid på och man inser hur korkat det var att den inte alltid har varit på......

Här på gården har det diskuterats mycket om hjälm.

Jag tycker att det är självklart med ett förbud att rida utan hjälm. Det är inte upp till var och en att bestämma, för den dagen det händer någonting kan man inte stå där och säga att det var hans/hennes beslut att rida utan hjälm, så jag behöver inte hjälpa till när han/hon ligger där.

Så fungerar det inte.

Vi har alla ett ansvar både mot oss själva och mot våra medmänniskor att rida med hjälm och för mig blir det garanterat frack och hjälm nu när det börjar bli tävlingsdags igen.

Läs hela inlägget »
Foto Fanny Lidhström Foto Fanny Lidhström

28 Januari

Efter att jag hade skrivit mitt inlägg igår, så ringde telefonen (tror inte det finns något samband) och det var min domarutbildare Roger "Roggan" Olsson. Tydligen så var det så att provet hade gått alldeles utmärkt!

Skönt!!!!

Det enda han hade att anmärka på var att jag var lite snål på en fråga där man skulle skriva vad man ville sätta för poäng om si och så hände. Jag ville ha en 4, men det tyckte Roggan var lite snålt, en 4,5 eller 5 skulle det vara...... Det kan jag leva med, jag skrev trots allt sju sidor och om det var största problemet, så känns det som om jag redde ut det ganska så bra :-)

Det som inte är så kul är att jag haft migrän idag.

I fredags när jag höll lektioner frös jag riktigt ordentligt och eftersom jag alltid står snett med huvudet när jag undervisar (jag vet, man ska inte göra det), så resulterade det i en begynnande nackspärr på lördagen som blommade ut i full skala i söndags. I går red jag och hade mina lektioner som vanligt, men förmodligen ligger en nerv i kläm, för idag kom migrän och ordentliga synsrörningar.

Blev inget ridet idag.

Jag har inte tid med detta. Tävlingssäsongen är snart i gång och hästarna behöver gå. Under säsongen hamnar jag alltid i det läget att jag inte vill att någon annan ska jobba hästarna och jag känner redan nu att den instinkten börjar triggas igång. Speciellt på Eskil där första start bara är två veckor bort.

Jag har fyra att rida i morgon och lektioner, men sen kommer tack och lov min massör ut på kvällen. Sällan har jag väl längtat så mycket efter en människa (förutom Robert och Viktor)!

Tills dess knaprar jag Brufen och kladdar Voltarensalva.

Läs hela inlägget »
Wirren och Freja Wirren och Freja

27 Januari

Det är egentligen helt otroligt att man kan missköta en blogg, så som jag gör, och ändå ha så många trogna läsare....

Jag råkade gå in på statistiken (händer inte så ofta) och såg att väldigt många av er är inne varje dag, även dagar som jag inte skriver.

Usch, jag fick lite dåligt samvete, för jag tycker ju att det är kul att så många följer bloggen.

Jahaja, det är väl bara att ta sig i kragen :-)

Jag glömde förresten att berätta om Freja, vårt lilla underbara nytillskott till familjen. Hon blev kastrerad förra tisdagen och allt såg bra ut. På måndagkvällen tyckte jag att hon såg lite svullen ut, men ingen fara. På tisdagen skulle hon hoppa upp på diskbänken (får hon absolut inte!), men halvvägs upp kom hon antingen på att det var förbjudet, eller också så gjorde det ont. Hon landade på sidan och sedan var det blod överallt.

Jag brukar vara ganska kall i sådana situationer, men jag hade inte hunnit äta frukost och det var ju FREJA, min lilla prinsessa, så jag blev alldeles skakig och illamående. Efter en snabb tur till kliniken konstaderades det att det samlats blod och vätska under huden och dom fick öppna igen och göra rent. Resultatet blev att nu är det ytterligare 10 dagar till innan stygnen tas och hon kan gå ut igen, plus att hon har fått äta penicillin.

Stackarn :-(

Måste bara skryta lite över Eskil, han piruettar plötsligt som en kung.

Läs hela inlägget »

26 Januari

Jag har bestämt mig för att när jag känner för att skriva, då skriver jag. Annars får det helt enkelt vara. Hoppas det är ok med er?

Nu i veckan så var jag och skrev upp för domare. Det var med skräckblandad förtjusning som jag gick dit. Det var så länge sedan sist som jag läste till en tenta och jag måste säga, att det var riktigt kul att sitta och "råplugga" igen. Det som var skrämmande var att det kändes som om jag hade koll, då undrar man alltid vad man har missat.....

Jag tror faktiskt att det gick väldigt bra, men vet, det gör jag inte förrän i Mars, för då får vi besked. Sedan är det en uppdömning kvar också, men den är jag mindre spänd inför. Där vet man vad som komma skall, men på provet hade man inte en susning.

Totte håller så sakta på och kommer igång. Det är lite stelt och kantigt, men blir allt bättre och bättre. Eskil är superfin just nu och hans säsong startar snart. Vi börjar med en Msv B:2 och ser var han säger om att byta på tävling.

Den som har ställt till bekymmer är Esther. Hon fick kolik och fick tillbringa en natt på sjukhus. Hon var arg som ett bi när jag skulle hämta henne. Hon hade ju inte fått någon mat på det där usla stället! Som vanligt var jag själv när hon skulle hämtas och hon skulle givetvis inte gå in i trailer. Hon stod på bakbenen och tramsade för fulla muggar. Sedan såg hon hade jag hade lite hö i handen och schwooop sa det, så var hon inne.

Jag har dessutom sålt en sadel och köpt en till Antarés Concept.

Har insett att dom är helt UNDERBARA!

Så nu har jag två :-)

Läs hela inlägget »
Har inget med texten att göra, men är söta! Har inget med texten att göra, men är söta!

15 Januari

Hu, vad kallt det är.....

Brrrrr

Tänk att det alltid är kallt när jag ska ha kurs här hemma på Ekeby.

Ett år var det -16, fy vad jag frös det året! I år tror jag, tack och lov, att det inte blir lika kallt.

Det har varit lite knep och knåp att få ihop tiderna, men nu hoppas jag att jag har fått till det.

Startfält kurs

                   Lör                                sön



1200            Camilla                       Sara

12.30           Matilda                       Henrietta

13.00           Linnea                        Linnea

13.30           Erika                           Erika

14.00           Kristina/Nathalie          Kristina/ Nathalie

14.30           Kristina                       Tove

15.00           Johanna                      Johanna

15.30           Sara                            Margareta

16.00           Henrietta                     Matilda

16.30           Ronja                           Ronja

Kom gärna upp och titta!

Läs hela inlägget »
Dålig bild, fin häst! Dålig bild, fin häst!

9 Januari

Idag fick Esther åka på sitt livs första "riktiga" träning.

Det har varit så mycket bekymmer och konstiga hältor, som vi inte riktigt har fått grepp på, så under ett och ett halvt år har hon mer eller mindre stått, blandat med korta igångsättningar..... för att snabbt bli halt igen.

Nu hoppas vi att hon ska hålla sig fräsch, för hon är ju min lilla prinsessa och jag har varit så ledsen över att hon inte har mått bra. Vi har ju själva fött upp henne och det har varit så roligt att se henne växa upp.

Ibland när man rider så kan hon vara en riktig spelevink och gramanen är på för att hennes matte tycker bättre om när hon har fyra fötter i backen, inte två. Sedan kan vi bocka ibland också, vilket har gjort att jag in i det längsta har väntat med sporrar. Hon är  egentligen aldrig dum, utan bara lite tonåring, för hon tycker ju egentligen att det är superkul när man rider. Hon är nog den mest positiva häst jag har stött på.

Men idag skötte hon sig fantastiskt!

Till och med när hon blev trött uppförde hon sig (nästan) och hon var trött men fin att rida på slutet av passet. Nu behöver hon bara stärkas mycket och hållas hel (!), så blir det nog bra.

Min lilla Esther!



Läs hela inlägget »

3 Januari

När många människor ska samsas på ett litet område uppstår det gärna problem.

Under ett par av alla dom år som jag jobbade som lärare, hade jag en tjej, som jobbade med dokusåpor, vid skrivbordet bakom mig. Vi satt och spånade om ideer och jag föreslog direkt att man skulle förlägga det hela till en hästgård, halvt på skämt och halvt på alvar.

När gamla traditioner har blivit förlegade hänger inte alla med i nytänkandet, utan vill att allt ska vara som det alltid har varit. Det är svårt att lära gamla hundar att sitta....

Jag är så glad att vi har det så bra i vårt stall och vår lilla del av gården. Det känns som om det kan storma utanför dörrarna utan att vår lilla vrå störs, tack och lov. Visst är vi indragna på ett hörn, konflikten är rakt framför våra dörrar, men väl innanför dörrarna är det lugnt.

Jag har med åren allt mer lärt mig att alla i stallet måste passa in med dom andra för att det ska vara arbetsro för alla. Alla måste inte ha samma ambitioner, men tänket runt hästarna måste vara likadant. Alla måste dra åt samma håll....

Det kanske går att genomföra i ETT stall, men på en hel gård med SJU stall.

Det blir mycket svårare.

Läs hela inlägget »

2014

Foto: Fanny Lidhström (lite modifierat...) Foto: Fanny Lidhström (lite modifierat...)



GOD JUL!

Som ni märkt är det bloggpaus, jag håller på att laddar för att köra igång igen.

Kort statusuppdatering är dock att Eskil var med och vann div I dressyr och att han hunnit gå Msv A på fina resultat. Totte har tränat på och bara gjort någon start (med rosett) under hösten.

Ska försöka sätta fart med bloggen igen efter nyår :-)
 

9 Maj

För ett tag sedan hittade jag en bild på Facebook som en grupp som heter "dressyrtanterna", lagt ut. Den visar tre olika hästar som går i olika form och jag tycker den är så bra.

Tyvärr ser man relativt ofta den form som visas längst ner till höger, ryggen är sänkt, nacken hög och kroppen låst. När jag gjorde mitt examensarbete för att bli B-tränare tittade jag på hur exteriören påverkade hästens form. Alla hästar kan inte gå i samma form och vägen till den korrekta formen blir väldigt olika beroende på hur hästen är skapt, men även temperamentet spelar en stor roll i hur man "tar sig dit".

Ibland ser man tränare, eller ryttare, som verkar ha hittat en patentlösning på hur man får hästen "på tygeln". Resultatet blir relativt ofta hästar som böjer på nacken utan att ha kontakt genom ryggen med sina bakben. Jag tycker så mycket om att bilden kallas för "The Bridge of Engagement". Ryggen är en bro som möjliggjör ett engagemang som går från handen till bakbenen. Finns inte bron, finns inte kontakten.

En av dom saker som jag tycker är roligast med att vara tränare är just att arbeta på att få formen att fungera. Att hitta en form som är ändamålsenlig för både hästen och ryttaren. Ibland blir det en utmaning, men jag tycker att alla hästar förtjänar chansen att korrekt få gå på tygeln. Allt blir så mycket lättare då för ryttaren, men framförallt för hästen.

Så bort med alla avknäppta nackar och borttryckta ryggar och leve lösgjordhet och "The Bridge og Engagement"!

Foto: Jenny Engström Foto: Jenny Engström

3 Maj

I söndags dömde jag upp för min domarexamen. Jag är väldigt sällan nervös när jag ska tävla, men det här var faktiskt lite pirrigt. Först försökte jag döma "efter boken", men sedan insåg jag att det bara var att gå på magkänsla och tänka som jag brukar göra när jag dömer. Som tur var så verkade det vara en bra plan, för i onsdags kom mailet från förbundet att jag var godkänd!

Så skönt!

Planen för hästarna och vilka klasser dom ska tävla är lagd sedan länge, men man måste komma ihåg att man ibland måste tänka om. Just nu känns det som om allt rullar på enligt planen, men notera att det är just nu :-)

Det är hästar vi har att göra med och ibland ändras saker fort!

Totte är tänkt att debutera Msv A under våren och Eskils jobb är att kvala klart till Msv A. Hittills har båda gjort ett bra jobb och Eskil är på god väg att klara sina mål.

Med Totte är alltid problemet styrka. Jag skulle behöva sitta och nöta piruetterna, men han orkar inte göra så många varje gång. När man går upp till ridhuset får man ha planen klar - idag ska jag jobba piruetter, eller travskolor, eller serier, eller bara lite av varje. Han måste alltid ha möjlighet att förbereda sig och kunna hantera sin stora kropp, så jag måste alltid vara på det klara med hur jag har tänkt mig.

Med Eskil är det tvärtom, han förekommer gärna eller smiter undan om han anar vad som ska komma.

Hursomhelst fick Totte gå en programridning i onsdags och springa igenom Msv A, vilket gick förvånansvärt bra. Fina skolor och helt ok piruetter, speciellt den ena. Jag hade förväntat mig att travprogramet skulle vara helt problemfritt och att trasslet skulle komma i galoppen, men icke. Väl i galoppen  var allt så mycket lättare, så nu är det bara hem och stärka travarbetet!

Tillverkad av Susanna Näsberg Filipsson Tillverkad av Susanna Näsberg Filipsson

28 April

Jag tycker det är jobbigt att inte dygnet har fler timmar...... Hur jag än vänder och vrider på allt som ska göras, så kan jag nätt och jämnt tråckla ihop det.

Jag inser mycket väl att det inte bara är jag som drabbas av det här fenomenet, men kan man inte ansöka någonstans och få dygnet utökat till åtminstonde 25, eller kanske 26 timmar? :-)

I fredags hade vi begravning för kära svärmor och det blev en stämningsfull stund med Louise Armstrong och trevliga släktingar på sommrig lunch efteråt. En av Roberts kusiner är florist och hon hade gjort en otroligt vacker krans, som jag vet att svärmor Kerstin hade bara älskat.

På lördagen var det dags för debut i B4 för Eskil.

Jag hade anmält till en tävling nere i Sörmland. Dom hade två banor igång samtidigt, en ute och en inne. På något sätt var jag bara helt säker på att B4 skulle gå inne, men ack så fel jag hade. När jag väl insåg att det var utomhus var det bara att konstatera att någon gång måste vi ju prova utomhus, så det var bara att åka ändå. Inte helt optimalt att debutera B4 ute, det är ju inte direkt mitt favoritprogram, men bara att bita ihop.

Väl där insåg jag att framridningsalternativen var antingen en liten "collecting ring", med stenhårt underlag, eller en volt 300 meter bort.....

Hmmmmm.....

Första ute, kort framridning på hårt eller framridning långt bort. Först vänja sig vid en miljö sedan en annan. Fick bli kort framridning.

Väl på framridningen, så insåg jag att stenhårt var en underdrift. Eskil snubblade flera gånger och kändes stel i sidorna (det är han ALDRIG annars), så framridningen bestod av lite övergångar.

Inne på banan så var det något bättre underlag, men inte mjukt. Ni vet känslan av sådant där stumt paddexliknande underlag som även dammar.....

Det fanns inte så mycket att titta på, men det som fanns tittade vi desto mer på, bland annat så fick jag en tvärnit i programmet när han fick syn på en blomma.

Men, han börjar bli stor. Även om det blev lite "hejigt" av och till, så klarade han svårigheterna. Satte 3 av 4 byten (7or), det byte vi missade, var det enklaste, så där slappnade vi nog av lite båda två.

Lite rak i alla skolor, tror det var från underlaget, men slutresultatet blev 64% på en långt ifrån perfekt ritt, men han var SÅ duktig och faktiskt ridbar trots situationen.

Dessutom var han SÅ nöjd efteråt.

Nu har han kommit på att det är roligt att tävla!

Om valet av framridning var rätt eller fel, är svårt att säga även efteråt, men en erfarenhet rikare blev vi båda två.

Vad jag gjorde igår vågar jag inte berätta om idag, så det får vi ta lite senare......

Esther och Malin Esther och Malin

22 April

Robert och jag smet iväg till Köpenhamn för ett par dagar.

Vi har varit mycket i Danmark, flera av mina hästar har varit köpta där, men just i Köpenhamn har vi bara varit en gång och då mycket kort. Matkulturen i Köpenhamn är helt fantastisk och bland annat så ligger en av världens bästa restauranter - NOMA där. Vi gjorde ett försök att få bord där, men Robert hade läst att NOMAS chef för utvecklingen av maten hade startat eget och vi var nästan ännu mer sugna på att gå dit. Så, så fick det bli.

Torsten Vilgaard har öppnat Studio i gamla Sverigefärjeterminalen och det var en matupplevelse som hette duga!

Helt fantastiskt!

Tror nästan att det var en av mina bästa matupplevelser någonsin. Nu skulle jag lätt kunna göra en utläggning på flera sidor, men det ska jag inte. Däremot så måste jag nämna att Baeri-kaviar med valnötsmjölk är ganska så gott............

Vi åt oss igenom sjurättersmenyn och det gör jag gärna om. Märkliga kombinationer (friterad renlav och anklever), men helt fantastiskt!

Andra kvällen gick vi på en italiensk restaurant, Era Ora, som också var högt rankad och det var väldigt konstrik och god mat..... men, ledsen Era Ora, det går inte riktigt att jämföra.

Väl hemma skulle Esther få göra sin tävlingsdebut med Malin på ryggen. Duktiga Malin hjälper mig, framförallt med Esther, men även med grabbarna när det behövs. Nu skulle Malin och Esther göra sin insats i allsvensklaget och det var väldigt omtumlande för Esther. Tänk att världen är SÅ stor och SÅ mycket andra hästar det finns!

Malin lotsade runt henne super, men Esther var lite tagen av situationen, "oj, var det en blomma där!" "Nej, staket!" "Ska jag fatta galopp NU?"

Dom var superduktiga båda två, men det blev lite småfibbel i nästan varje programpunkt, så procenten blev inte direkt bländande, men där dom lyckades hålla sig genom en hel programpunkt så blev det sjuor.

Bådar gott!

Eskil och Robert, foto: Anders Larsson Eskil och Robert, foto: Anders Larsson

15 April

Jag har funderta en hel del över det här med PS-kandaren och deras ickevarande käkrem.

För er som inte vet, så är PS-kandaren (och tränsen) gjorda efter ett anatomiskt tänk, med band annat ett anatomiskt utformat nackstycke, lite annan form på nosgrimman, men även det som nu står i fokus för en diskussion, nämligen ingen käkrem.

Varför är det då en diskussion om käkremmen (som inte finns), det är nämligen så att förbundet har valt att tolka TR (tävlingsreglementet) på ett sådant sätt att dom har bestämt sig för att man måste ha en käkrem.

Om man bryter upp det hela och funderar på varför man har en käkrem blir det intressant. Jag har hållit på med det här i ganska många år nu och den enda förklaring jag kan komma på är att det är för att inte tränset ska åka av om man ramlar fram över hästens huvud och inte släpper tyglarna.

Ni får gärna hjälpa till, för det är enda orsaken som i alla fall jag kan komma på....

För att inte tränset ska åka av, måste man spänna hårdare än den berömda knytnäven som ska få plats. Spänner man som man ska åker det av, det vet vi av egen erfarenhet när Esthers mamma Maja fick en Jack Russel som skulle leka med hennes framben när Robert red....... Saltomortalen över Majas huvud hade blivit ganska högt betygsatt om man sysslar med gymnastik.... det vill säga inte ridning. Kvar stod Robert med tränset i hand och en häst som skenade runt i ridhuset.

Om man spänner käkremmen så hårt att tränset inte kan åka av, då kommer remmen att vara för hårt spänd när hästen går i form och ska vara avspänd i sin käke och halslinje. Återigen, rätta mig om jag har fel (som Patrik Sjöberg säger), men vill vi inte att hästarna ska gå i form när man rider dressyr.

Det här börjar kännas som en tankevurpa.

Jag har skrivet ett förslag till ändring och skickat in till förbundet, nu när dom har bett att man ska ha "ideér" till nya TR och vill gärna uppmärksamma er också på den möjligheten. Jag tror inte man vinner en tävling bara för att man inte har käkrem, men jag tror att det är bekvämare för hästen utan en och ska man spänna den så den har effekt, då tror jag snarare att man förlorar.

Förbundet går på dom internationella reglerna och där är det
inte heller tillåtet, förmodligen är det en fråga som man inte har tagit ställning till tidigare. Kanske dags?

http://www3.ridsport.se/Tavling/Nyheter/2014/04/HARkanduhasynpunkterpaTR/

Notera att i hoppningen behöver man inte ha käkrem, känns som om det borde finnas en större risk att man drar av tränset framåt där, än när man tävlar dressyr, eller är det önsketänkande :-)

Inte idag. Inte idag.

14 April

Nu börjar det faktiskt bli vår!

Det är helt otroligt vad mycket lättare livet blir när det är ljust när man kliver upp och man kan ha fönstret öppet utan att få köldskador.

Mina olivträd åkte ut i går, så nu hoppas jag verkligen att vädret håller i sig, så att jag kan slänga ut apelsinträden också.

Jag har verkligen gillat den milda vintern, men man har märkt vissa negativa sidoeffekter. Vi har tex inte haft någon häst med kolik i stallet på många år, men i vår har vi haft tre stycken. Min teori är att det på grund av det milda vädret har börjat gro i hagarna och att det sedan har frusit till av kylan, för att sedan tinas och sedan frysa..... ja, ni förstår. Det som händer är att det till slut finns en hel del ruttna växter i hagen, som inte smakar så illa eftersom dom är frusna - kolik.

Dessutom har hagarna blivit totalt söndertrampade i den milda vintern. I vanliga fall ligger hagarna under snö och får vila några månader, men nu har dom ständigt trampats upp, så jag tror att mycket rötter är ohjälpligt skadade och inte kommer att återhämta sig.

Nu låter det som om jag klagar över den milda vinter, men det gör jag absolut inte! Förra vintern var helt fruktansvärd, jag tycker VERKLIGEN INTE om snö och is. Jag har verkligen tyckt om att det har varit milt, dom negativa sidorna övervägs klart av den positiva sidan - ingen snö :-)

Men, nu är det VÅR!

Foto: Jenny Engström Foto: Jenny Engström

12 April

I onsdags så red jag programridning med Eskil för Lars på underbara Högdalen. Planen var att slipa på Msv B4, vilket blir nästa start för Eskil.

Han har varit ganska fin det sista och vi har ridit igenom det mesta här hemma. När vi kom dit var han på helt ok humör, men när vi började rida igenom bitarna surade han strax till. Jag och Msv B4 har aldrig direkt varit kompisar och Eskil verkar vara av samma inställning.

När Totte gick sin första B4 snurrade det till ordentligt i huvudet och han tappade all ridbarhet, han tyckte att rörelserna kom för fort och för tätt inpå, hans hjärna hängde helt enkelt inte med och att han faktiskt har plockat placeringar i detta program, är en otroligt stor prestation för honom.

Eskil däremot surade ihop totalt och tyckte inte om att man tog i honom hela tiden "när han precis hade fått upp farten...".

I msv B2, har man kunnat hitta ett flyt och trots att det i varje start har blivit ett gäng missar, har man hela tiden kunnat rätta honom framåt i programmet. I B4 är det fram.... och tillbaka.... hela tiden. När dom tagit skänkeln framåt, ska man tillbaka och krångla till det.

Förstår tanken helt, men kan inte riktigt tycka att det är pedagogiskt för hästar på vägen upp. Kan köpa tänket, men ........

Ser faktiskt fram emot att få rida Msv A, även om det är betydligt högre svårighetsgrad. Linjerna är renare och man kan hitta ett flyt.

Men, det är bara för Eskil att bita ihop, för han måste krångla sig igenom detta program, för att kunna komma vidare.

Han får helt enkelt köpa läget.

5 April

Ibland känner man hur det blir en skiftning i kraften, som dom skulle ha sagt i Star Wars. Något ändras, som man vet aldrig kan komma tillbaka, utan är för alltid förlorat.

Detta hände natten till tisdagen när min underbara svärmor gick bort.

Det känns alltid konstigt när människor som betyder mycket försvinner och egentligen förstår man nog inte att dom är borta förrän man har den där stunden när man känner att "det här skulle jag vilja berätta för honom/henne", då inser man att man inte kan och då börjar insikten komma....

Hon hade Alzheimers dom sista åren och försvann gradvis, men någonstans där under ytan fanns hon ändå och ibland kunde man se henne dyka upp en stund och glimma till av sitt forna jag.

Men nu kommer hon inte att finnas mer och det en gång så snabba och vassa intellektet är borta. Man kan säkert säga att det är det bästa som kunde hända för henne, att få vara trött och somna in, men jag tycker inte det var det bästa för oss. Det är orättvist att hon försvann in i sig själv dom sista åren, att hon som alltid var så rapp i sina kommentarer på slutet inte kunde forma ord, att hon som aldrig gick, utan sprang, till slut hasade sig fram utan att lyfta på fötterna och inte hittade till sitt rum.

Det är en grym sjukdom.

Det är tomt.

Tanter som dansar. Tanter som dansar.

30 Mars

Igår kväll fortsatte vi på kalastemat, när vi firade att en av oss tanter fyllde 50. Vibeke hade laddat upp för ett riktigt kalas och vi hade fantastiskt trevligt.

När ma bor som vi, långt ut i skogen, så kan det ibland vara lite knepigt att ta sig hem, om man inte väljer att vara nykter och köra, så igår hade vi bestämt oss för att ta in på hotell och göra en liten minisemester av det hela. Idag nu när vi har kommit hem, känns det som om man varit borta i flera dagar, bara för att vi hunnit med så mycket!

Dessutom så hade vi inte bråttom hem utan strosade från hotell Lydmar över till Moderna på Skeppsholmen och tog en fika i solen, innan vi åkte hem till obygden igen :-)

Jättetrevligt att vara i stan, jättetrevligt att komma hem till landet igen!

Nu har ju Vibeke satt standarden för hur en 50-årsfest ska gå till, som tur är så har jag några år kvar att fundera på hur man matchar det här. God mat, bra musik, dans och mycket trevligt sällskap - blir svårt att toppa :-)

Eskil på Ledingenäs. Eskil på Ledingenäs.

28 Mars

Så då är två härliga dagar med Tantkalaset klara för denna gång.

Det är alltid lite tråkigt när man lämnar vackra Ledingenäs bakom sig och åker från den bubbla som alltid blir när man är på Kalaset. Det brukar vara två dagar med fina hästar, god mat och trevlig samvaro. För att inte tala om fantastisk träning med Tinne. Det är som att gå in i en "ideal" värld fär en kort stund, inga bekymmer, det enda man funderar på är nästa pass som man ska rida och att man vill hinna se alla rida åtminstonde en gång.

Det var lite prat, både om mina Bombers Bit och PS kandaren. Framförallt PS kandaren var alla nyfikna på och det var kul att få diskutera runt dom. Alla var överens om att dom såg intressanta ut.

Båda grabbarna var superduktiga och Tinne var nöjd med dom framsteg dom gjort sedan hon såg dom sist. Båda jobbade fantastiskt och var tvärnöjda efteråt. Eskil var så trött när vi skulle åka hem, att han inte åt upp sin lunch, Totte äter ALLTID.

Planen är att låta dom vara nu i tre dagar. Totte ska få ta en sväng i skogen i morgon med sin Margareta, men Eskil får vara helt ledig i tre dagar. Jag tror att man undviker mycket problem i kroppen på dom genom att låta dom vara lediga i tre dagar då och då. Mina hästar står sällan i längre perioder (om dom inte är sjuka, eller halta). Jag tror inte på längre ledigheter på äldre hästar. Yngre ska givetvis få sina lediga perioder och beten, men äldre hästar mår bättre av att jobba kontinuerligt och få kortare ledigheter. Visst kan det vara så att det blir lite längre pauser ibland för att JAG behöver det, men då är det för min skull och det gagnar sällan hästarna.

Hur som helst. nu är det tre lugna dagar för dom, sedan rullar det på igen!

Foto: Anders Larsson Foto: Anders Larsson

 

24 Mars

I går var Eskil och jag  i Farsta och red en Msv B2 på Ågesta.

Bytena har fungerat bra på sista tiden och häromdagen kändes det verkligen som att "ja, nu kan han verkligen byta!"

Nu är det ju så med byten, att man oftast får ett bakslag precis när man börjar tycka att dom fungerar och har vi fått ett bakslag!

Absolut!

När?

I fredags.......

Plötsligt så bara fungerade det inte och han tog inte hjälpen. Jag försökte vara pedagogisk, jag försökte säga till, men nej, han tog inte hjälpen.

Hursomhelst så fortsatte jag att försöka vara pedagogisk och inte göra en sak av det hela och vi fick faktiskt 6 1/2 och 7 på bytena igår, dom var inte alls så bra som dom kan vara, men dom var rena....

Däremot var han så taggad så vi fick ideliga galoppinslag i traven, vi galopperade på uppridningen, vi galopperade efter slutorna och lite här och där, men däremellan var han super att rida. Jättefin och aktiv,  med en bra känsla mellan skuttelutten. Men, faktum var att jag fegade ur på slutet i en annars jättefin galoppökning och tog tillbaka lite tidigt för jag trodde vi skulle hoppa staketet....

Resultatet blev strax över 65% och en fjärdeplats trots allt småstrul.

Men bäst av allt var känslan av att han tyckte att det var så kul!

22 Mars

I dag skulle jag på en föreläsning som jag hade sett fram emot. Det skulle handla om exteriör och att träna för hållbarhet! Precis det som jag tycker är mest spännande. Jag hade verkligen laddat och tyckte det skulle bli kul.

Efter en och en halv timma gick jag. Under denna tid hade ämnet överhuvudtaget inte berörts. Det enda föreläsaren hade gjort var att klanka ner på hyperflexion och berätta anekdoter om sig själv. När den duktiga moderatorn försökte styra in på rätt väg. kommenterade han att "en häst som är hög i bak och svankryggig, har svårare att bära sig själv. Inåttåade hästar har svårt att gå på volt, men det är lättare för dom som är utåttåade......" Sedan började han svamla igen.

Vad kan man kräva av en föreläsare, jo att dom är förberedda och kunniga. Kunnig är han nog, men han kunde absolut inte förmedla sin kunskap.

Han visade lite filmer och hade flera gånger kommentaren "oj, vad gör dom nu?". Han hade inte sett dom.

När han sedan visade en film på en mycket känd holländsk ryttare som värmer sin häst inför tävling, fick jag nog. Hästen travar avspänt med aktiva bakben och lätt i fronten. Man ser på både öron och blick att hästen är avspänd och tillfreds. Föreläsaren ville visa filmen för att visa den spända nacken och den tortyr som hyperflexion är, men det man ser är en häst som är tillfreds både med livet och sin ryttare.

Visst kan man ha åsikter om hyperflexion, men det här började kännas som en häxjakt och inte en föreläsning om exteriör och hållbarhet.

Det var alltså för det här som jag ställde in lektioner, som jag gärna ville ha. Det var alltså för det här som jag skulle betala pengar.

Han skulle iallafall inte få förstöra resten av dagen.

Felix Felix

18 Mars

Nu är det nedräkning till nästa veckas Tantkalas.

Vi ska, som dom senaste gångerna, vara på vackra Ledingenäs. Det är en bit för mig att köra, men det är helt klart värt det, för väl där, så är allt hlt fantastiskt. Ridhuset är vackert, underlaget super, stallarna fina, rummen är som hotellrum, samlimgsrummet helt super....... Ja, ni förstår nog varför vi är där.

Även denna gång får jag möjligheten att ta med mig två hästar. Det får bli Totte och Eskil. Ja, helt självklart var det faktiskt inte, för jag är sugen på att ta med mig Esther snart, men hon får nog vänta till i höst. Det ska bli så bra med två dagars träning och det känns som att det är så vältajmat, nu när det händer så mycket med båda grabbarna. Totte som bara överraskar hela tiden och Eskil, som egentligen inte överraskar, där förväntar man sig, men nu är det så mycket som börjar släppa. Fina pojkar!

För övrigt är det lite andra spännande saker som är på gång, men det berättar jag mer om när jag vet mer :-)

Idag hade vi dessutom celebert besök av lille Boxervalpen Felix, med tillhörande husse och "farmor". Tänk vilken liten söt valpmage och valpnacke och valptassar! För att inte tala om lukten!

Sötgök!

Ray More, Foto Kim C Lundin Ray More, Foto Kim C Lundin

16 Mars

Den här veckan har varit lite både upp och ner, men faktiskt mest upp! Eskil fick på sin sko i fredags och verkar vara ok efter sin hovbäld.

Under veckan har jag med stort intresse (som varje år) följt bruksprovet nere på Flyinge. Lite kuriosa är att mormor till nygodkände Ray More ägs av Eskils uppfödare. Bonnie stog även här hos mig i närmare ett år och tanken var att hon skulle ridas och tävlas, men det visade sig att hon hade en gammal skada, som tyvärr gjorde att hon fick bli avelssto istället. Eller tyvärr, nej inte alls förresten, det är fina ston som hon som ska vara i avel. Nu är hon dräktig med Zack och jag kan tänka mig hur fin den ungen kommer att bli! Kul är också att hon betäcktes med Figaro R (Esthers pappa), fick ett stoföl som betäcktes med JJ Ray Ban = Ray More :-)

För att snurra vidare, så är Bonnie Bergamon - Davignon, Davignon är pappa till Maja, alltså Esthers morfar.

Jag vet...... stamfreak.......

För övrigt var det en hel del fina hingstar som visades. Van Vivaldi var en härlig individ och helt klart en värdig bruksprovsvinnare. Elegant och rörlig och såg så POSITIV ut. Jag gillade även Zürich (Zuidenwind - Figaro R), men han godkändes tyvärr inte. Även godkände Frans Andreo II (Sandreo - Weltmeyer), gav ett väldigt ridbart och elegant intryck, mer med sin ryttare än med testryttarna, men är en väldigt komplett häst.

Det var två Ampére avkommor som visades, en treåring och en fyraåring. Hingsten verkar förvärva sig väldigt starkt, då man kunde se stora likheter mellan halvbröderna. Fyraåringen, Bergåkras Amaranth godkändes, jättefin, men inte riktigt en hingst i min smak.

Spännande!

I går kväll var jag på clinic med Helen Langehanenberg och såg ett helt gäng fina hästar och duktiga ryttare. Inget nytt under solen, men mycket bra och välorganiserad clinic! Hon verkar inte bara vara superduktig, utan även glad och sympatisk.

Roligt att Back on Track gjorde den här clinicen, ska bli kul att se vad dom hittar på härnäst!

Fröken Freja Fröken Freja

11 Mars

Usch, vad man kan må pissigt av allergin. Det känns som om man har influensa, bara det att man absolut inte kan tänka. I går var planen att inte ta kortisontabletter, vill helst inte ta det,  men inför lektionerna var det bara att slamma ett gäng, då jag insåg att jag inte kunde göra ett bra jobb med ett värkande huvud som var fullt med bomull.

Idag var det bara att proppa i sig ett ännu större gäng, för när Ida tog in Eskil igår för att ridas var han halt........

Inte superhalt, men klart halt.....

I panik ringde jag underbara Brunmåla och fick en tid kl 10 i dag, dessutom med min favoritveterinär Ulrika Lagerqvist.

Eftersom det kändes att det var bra att kunna ta sig till och från veterinären utan att snurra bort mig och inte kunna tänka, var det bara att tanka på med kortison och huvudet var helt klart fram till fyra i eftermiddag, då slutade tabletterna att verka, så nu vet ni var dagens stavfel kommer ifrån.

Längtar efter min spruta i morgon.

Eskil då, det viktigaste av allt.... vågar nästan inte skriva det, för vi hade en sådan otrolig tur. En liten sten har kilat in sig mellan skon och sulan, tryckt mot sulan och gett en hovböld. Den var inte stor, men det hade blivit en fistelgång in, så nu får vi hålla tummarna. Nu är grabben gipsad och ska stå inne i fyra dagar, men det scenariot är så mycket bättre än många av dom som snurrade i min hjärna i natt.

Hoppas nu att det inte blir några komplikationer.

Ibland har man tur, inte ofta, men ibland.

Freja jobbar på datorn. Freja jobbar på datorn.

6 Mars

Varje år vid den här tiden får jag för mig att jag håller på att bli utbränd. Kroppen känns tung och helt omöjligt trött. Jag blir tungandad, trots mina astmamediciner, och tycker att allt är lite allmänt grått och tråkigt. Mina muskler är också trötta och jag blir öm i dom mycket lättare. Näsan rinner....

Varje år konstaterar jag att jag är en komplett idiot, som inte kommer ihåg att det var likadant förra året och jag då kom fram till att det var min vårallergi, som hade satt fart och som jag hade glömt igen. Undrar vilket år jag ska lära mig att komma ihåg det?

Då bokar man en tid hos sin favoritdoktor, får en liten kortisonspruta och vips, så är jag inte utbränd längre!

Totte var på träning idag och han är SÅ duktig! Tänk vad ett stort hjärta räcker långt! Han stånkar och tar i för kung (snart drottning) och fosterland. Piruetterna är ganska ok, lite stora, men rätt (till skillnad från sin lille svarte lillebror, som bara gör dom...... när han känner för det). Serierna.....ja, vad ska jag säga, tror dom funkar till maj, men helt okomplicerat är det ju inte :-)

Han är verkligen en fantastisk häst!

Esther i sitt PS träns och pannband från Wistdesign. Esther i sitt PS träns och pannband från Wistdesign.

4 Mars

Nu på GHS kunde jag inte låta bli att köpa ett PS kandar. Jag har ju haft ögonen på dom länge och varit väldigt nyfiken på dom. Jag tycket visserligen att dom är snygga, men framförallt verkar det vara en vettig lösning på nackstycket. Vissa nackstycken ser så klumpiga ut, men det här ser elegant, men vettigt ut.

Sagt och gjort, jag köpte ett....

Analys: Eskil, ingen jätteskillnad, men han var väldigt snygg i det!
                 Totte, now we are talking! Nu var det skillnad! Mycket mer avspänd i nacken och vad händer när man får loss nacken? Jag fick tag på bakbenen ännu mer och galoppen blev super! Det är klart att inte alla problem löstes av ett annat nackstycke, men det var en markant skillnad.

Helt fascinerad..... trodde inte jag skulle märka något på någon häst.

Tycker det är så kul när människor vågar testa att ta fram något nytt. Nu är det inte bara PS som har provat sig fram med nya nackstycken, utan andra märken är också inne på det spåret, men en snygg marknadsföring och snygga produkter (förhållandevis ok priser), har gjort att dom sticker ut och varför inte premiera det? Dom har en bra affärsidé och marknadsför den på ett bra sätt. Plus att, som jag redan har skrivit, passformen är bra på tränsen, så många hästar kommer att bli glada :-)

Mer PS åt folket!

För övrigt fick jag och Eskil ett superpass för Lars idag. Fick jättebra hjälp med byten och slutor, har sådan tur som har så bra tränare i mitt och hästarnas liv.  Lars , Jennie och Tinne, kan det bli bättre......

Freja blev glad när jag kom hem. Freja blev glad när jag kom hem.

2 Mars

I går kom vi hem från Götebotg och vi har haft en väldigt trevlig resa. Vi har shoppat, både hästsaker och lite vanliga kläder. På kvällarna har vi ätit gott, suttit och pratat över varsinn drink och sedan lagt oss i vettig tid. Tror det här var vad både jag och Jennie behövde!

Det var kul att vara i Scandinavium och Göteborg igen, efter så många år. Jag hade glömt vilken trevlig arena det är, trots at den är så stor, så känns den liten och intim. Mässan däremot var väldigt stor. Inte som Falsterbo, men mycket större är Globen. Det kändes dessutom på något sätt, som om det var lättare att hitta saker till bra priser där. Kanske för att det var lättare att överblicka mässan här, än det brukar vara i Globen, där det mesta bara känns rörigt. Ska bli intressant att se hur det blir på Friends i höst när Stockholm Horse Show flyttar dit.

Det var kul att se svenskarna rida och jag tycker att dom alla gjorde ett bra jobb. Patrik visade Toy Story på ett mycket bra sätt, men fick lite småfibbel här och där. Bitvis hade han honom i lite lägre form, såg ut som om hästen var lite spänd ibland, men däremellan var formen super. Otroligt skickligt ridet att kunna reglera formen sådär, men det var kanske just den bitvis lägre formen som kostade honom vinsten.

Men, så han rider!

I går hade vi en liten födelsedagsmiddag för mig, efter att Robert hade hämtat mig vid tåget. Jag fyller ju år i morgon, så vi firade lite igår. Idag skjutsade jag Robert till Arlanda, han ska åka över till USA en vecka, så han är inte hemma i morgon när jag fyller, så jag och Viktor får äta tårta i morgon :-)

Eskil och Esther Eskil och Esther

25 Februari

Hemsida 24 har länge talat om att man måste byta till en ny mall för hemsidan. Jag har trivts med den gamla och därför envisats med att behålla de, har gillat att den var enkel och ren. Häromdagen kom det återigen ett mail och den här gången var dom lite tydligare.... om jag inte bytte mall för sista februari, så skulle jag inte längre kunna göra ändringar eller inlägg.

Det var bara att bita i det sura äpplet och byta mall. Är inte helt nöjd med den här, så jag kanske kommer att experimentera lite med olika mallar, ni får gärna säga vad ni tycker.

I fredags var det årsmöte och gala på Ekeby Ridsällskap. Det var första året som årsmötet hölls i den här formen och det var ett väldigt trevligt initiativ. Dom hade även en del nyinstiftade pris att dela ut, bland annat "årets dressyrryttare", som jag fick den stora äran att ta emot :-)

Annars har det varit en lugn helg och nu känns det som om jag bara går och längtar efter att jag och Jennie ska rymma ner till Göteborg i morgon och gå på GHS.

När jag växte upp i Falköping åkte vi flera gånger till Göteborg och såg på tävlingarna, men dom sista 25 (?) åren har jag inte varit där, så det ska bli så kul. Vi ska bo på ett bra hotell (superior rum), dricka drinkar och prata. Sedan kanske vi ska titta på lite hästar också!

Jag tar inte med mig datorn, utan bara Ipaden, så det blir nog inget skrivet förrän på lördag, när vi kommer hem.

Ha det bra tills dess, för det ska jag ha!

20 Februari

I dag har jag varit hela dagen på AGRIA-möte inne i Stockholm, så det blev inget ridet idag, men i går hann jag igenom alla tre mina.

Eskil fick bara jogga, har blivit mycket för honom ett tag nu.

Esther blev jättefin på slutet, men det vore bra om hon kunde sluta ha tendensen att hon vill vinka till publiken med framtassarna i början av passet. Jag är i och för sig helt övertygad om att det kommer att ge sig, för hon är så ridbar för övrigt, men det får gärna ge sig snart....

Stora stjärnan igår var Totte. Han gjorde två diagonaler med stora, fina och rena byten. Än så länge blir det bara tre, men det börjar kännas som att det är inte alltför lång borta att vi ska kunna göra fler.  

Han känner verkligen mig, för när han hade gjort sina diagonaler och fick sitt beröm, så skrittade han självmant på lång tygel bort till avsittningshörnet och stannade nöjt och väntade på att jag skulle klappa och sitta av. Det är klart att han inte får ta egna initiativ, men när han var så uppenbart nöjd med sig själv och så tydligt visade att han hade gjort något riktigt bra, så var det bara att sitta av, ge godis och låta honom fortsätta att vara så nöjd med vad han hade åstakommit.

Saken är den, att mina hästar blir nog lite programerade där. När dom har varit riktigt duktiga, så bryter jag gärna passet och låter dom komma ihåg hur bra allt slutade. Då får man ofta med sig det "braiga" till dagen därpå. Tror att det är superviktigt att dom får känna sig duktiga!

Vem vill inte vara duktig, folk som fä :-)

Eskil, jag och Tantkalas-Maggan. Eskil, jag och Tantkalas-Maggan.

18 Februari

Idag hamnade jag och Eskil lite hastigt och oplanerat på en programridning för duktige Gustav Svalling på fantastiska Ålspånga Gård, nere i Sörmland.

Det var nog ett av dom mest vilsamma ridhus jag ridit i, bra underlag, mjukt ljus och.... helt enkelt behaglig miljö. Gustav kommer dit regelbundet, men han kommer närmre än så, så det var nog en engångsföreteelse, men väldigt kul att ha fått se en så fin anläggning.

Eskil hade ju vilat både söndag och måndag, men kändes trots vila och lång resa både mjuk och fin. Vi fick mycket beröm av Gustav och han tyckte att det var en mycket snygg häst, som på slutet till och med uppgraderades till "en underbar häst" :-)

Han tyckte att bytena inte var något att bekymra sig för och det känner jag också, att det är snart ingenting att ens fundera över. Idag var dom rena och en del stora och fina med fin gest. Det tar sig sa pyromanen.

Nackdelen med den här trevliga resan var att jag bara hann rida Totte här hemma innan "hoppmaffian" tar över på tisdagarna. Han var ganska fin, men kändes lite stum, tror han börjar bli pälsöm, det slår ju till varje vår och är ett säkert vårtecken!

Foto Maggan Magnusson Osmund Foto Maggan Magnusson Osmund

16 februari

Då var Eskils medelsvårdebut avklarad och jag tycker att han skötte sig strålande. Det var ingen lätt tävlingsplats vi hade valt, men det var ju första msvB´n i närheten, så det fick bli så. Södertälje brukar också ha trevliga tävlingar, så det kändes ändå som ett bra val.

Vädret var blåsigt, kallt och snöblandat regn och när han väl skulle ut ur trailern var det kolsvart, för vi startade 18.05. Eller, ja, det trodde vi att vi inte skulle göra, för domaren låg ca 20 min efter. Jag pratade med sekretariatet, som sa att dom skulle ta in lite tid på pausen, men en kvart sent var det. Jag vill inte ha för lång framridning på Eskil, för han blir så trött av alla intryck, så jag räknade med att sitta på honom max 25 min innan start.

När vi kom in på framridningen, så var det en häst som stod på bakbenen och hon var tvungen att korrigera den framåt hela tiden, den tog han ändå ganska ok, men det var en ryttare, som hade ett komplett krig med sin häst och sporrade den och bråkade rejält med den, den klarade vi av mindre bra.

Jag vet ju att han blir sadeltvångig när han är spänd, så det är bara att ta sig upp snabbt och sedan trava iväg, helst utan ett enda skrittsteg, så brukar det släppa efter en liten stund. Det var med andra ord bara att att trava in i röran och försöka hålla sig undan. Det höll på att gå åt skogen, för ryttaren som sporrade sin häst kom farande i sidled framför oss, bråkandes med hästen och jag hann tänka "nu går det åt skogen", för jag kände ur Eskil laddade på, men han var superduktig och höll sig på mattan.

Precis när han började andas, så sa Robert: "Dom är inte sena längre, du rider 18.05...... Spännande........

In på tävlingsbanan, snurra framför domaren ett par varv, igångblåst i princip direkt och sedan var det bara att rida.

Helt fantastisk! Spänd med lydig, skötte sig super, blev rädd i ena hörnet (han och ungefär 75% av alla hästar i klassen, var ett konstigt fönster där med folk, som rörde sig bakom). Vi missade ett byte (sent och platt, men rent) och en volt pga hörnet, plus att det blev 6 på lösgjordheten. Resultatet blev 66.1% och en åttondeplacering i hård konkurrens i hans första medelsvår B start.

Det man tog med sig från tävlingen var nog ändå att diskussionen om att sittande domare inte får vara även överdomare verkligen är befogad. Hade det funnits en rörlig överdomare på platsen hade den sporrande ryttaren på framridningen inte fått fortsätta sin uppläxning av hästen och vi andra hade fått bättre förutsättningar. Men viktigast av allt, hästen hade inte behövt få utstå det den fick vara med om. Hästens upplevelse måste ha varit lugnt sagt negativa.

Vad ska man göra, jag pratade med flera som hade reagerat på ryttaren och vi var flera som var på väg att säga till, men man har fullt upp och ska snart in och tävla. Samtdigt så känner man efteråt att man borde ha sagt något, men det är ju överdomarens jobb och om domaren, som i det här fallet, sitter i manegen och dömer blir det svårt.

Jag hoppas att ryttaren själv insåg efteråt att "det där var nog inte så bra" och inte gör om det igen, men det kanske är för mycket att tro :-(

Hur som helst, så visade Eskil att han verkligen är en blivande stjärna!



Foto Fanny Lidhström Foto Fanny Lidhström

14 Februari

Jag har några bloggare som jag följer och som jag tycker är kul att läsa. Det finns ju lite olika sätt att ha en blogg och dom jag följer är alltifrån en vanlig normal "bonnblogg", som jag har, till riktiga proffsbloggare. Jag kan egentligen inte säga att jag tycker att vare sig det ena, eller det andra är roligast att läsa, allt hänger ju på om det som står på bloggen är intressant...

Ibland tittar jag på hur man ska göra för att få fler läsare eller tjäna pengar på bloggen, men jag vet inte riktigt vad jag tycker om det.

Jag måste i vilket fall som helst, vara en väldigt dålig bloggare, för när jag läser hur man ska göra, så är det ett faktum, jag gör inget av det. Man ska ha slagkraftiga rubriker..... hm, ajdå, jag har ingen rubrik..... Man ska länka till andra bloggare.... det skulle iochförsig kanske vara trevligt att göra. Man ska ha reklam och vara anmäld hos reklammakare, så att folk kan hitta bloggen via reklamen. Har man dessutom tur så klickar folk på reklamen i bloggen och då kanske man tjänar hela... typ... två kronor i månaden. Man kan ha tävlingar på bloggen..... ja, men det låter ju ganska kul, det måste jag fundera på.

Låter jobbigt att vara en bra bloggare, kanske ska vara kvar på min nivå :-)

13 Februari

Vi har verkligen fått in en lite primadonna här i huset.

Hon pratar bara med lite hes röst och förväntar sig att alla ska göra som hon vill genom att bara väsa lite grand och titta på det hon vill ha.

När hon vill ha dörrar öppnade tittar hon med uppfodrande blick och förväntar sig att dom på något magiskt vis, bara ska öppna sig.

När frukosten serveras förväntar hon sig att bli serverad först..... och mest. Sedan ska hon ha lite mjölk som "sideorder". Dom andra, som är äldre och mer erfarna, får vänta på sin tur.

På natten ska hon ligga på mjukaste stället i sängen, där det är som varmast och mysigast. Alla andra får flytta på sig, så att HON ska få plats.

Men hon är den mjukaste och mest underbara lilla varelse och vi har alla, både djur och människor fallit för henne.... Fröken Freja.

För övrigt fick Eskil en insikt idag om att man byter om skänkeln säger att man ska.


Fröken Freja Fröken Freja

12 Februari

Idag var jag och Eskil iväg och red ett genrep inför helgen, det var programridning på Högdalens Gård för Lars Andersson.

Jag älskar verkligen att rida för Jennie, men Lars är så bekant och jag litar så 100% på honom (litar på Jennie också!) och det är så skönt att vi kan varandra så väl. Utan honom är det mycket som jag gjort, som aldrig hade blivit gjort.....

Hursomhelst, så fick vi jättebra hjälp och allt var bra..... utom bytena. Idag hade vi svårt att byta galopp igen..... mupp.

Som tur var, så sa Lars att även om jag måste bryta av, så ligger vi på plus och han brukar ha rätt.

Sedan for jag hem och hade mina lektioner. Jag fick även höra en hiskelig historia om hur vuxna hade mobbat en tonåring i grannstallet, varför gör människor så?

Jag pratade även med en mycket god vän idag, som står i ett stall på andra sidan stan och hon berättade att det var så lugnt och skönt där, för alla betedde sig som vuxna......

Vad är det med stallmiljö som kan ta fram dåliga sidor hos folk och få vuxna människor att säga "vi hälsar bara på vissa utvalda".

Inte konstigt att det blir krig ute i världen.

Antarès Concept Antarès Concept

10 Februari

En av dom första saker jag tittar på när jag har en ny elev är elevens uttrustning. Det är så viktigt att man har en sadel som sitter bra och ett bett som är rätt inpassat.

Väldigt ofta ser man dåligt passande sadlar och bett som hänger alldeles för långt ner i munnen. Det är helt omöjligt för en häst att röra sig avslappnat genom kroppen om den har en sadel som klämmer på dom värsta ställena, eller om den hela tiden måste lyfta upp sitt bett med tungan för att det inte ska slå emot tänderna, då kan man inte få en avslappnad och löddrig mun.

Likaså är det faktiskt för ryttaren, utan en sadel som passar ryttaren, kan inte ryttaren slappna av i sin sits.

Jag har ridit i många bra sadlar genom åren och man lär sig med tiden vad man tycker om. På Leander red jag i många år i en helt fantastisk Childeric och på hästen innan hade jag en Röösli. Sedan har givetvis ett helt gäng sadlar gästpelat på olika hästar ett tag, ibland måste man få pröva sig fram.

Eskil har varit otroligt kinkig med sadel.

Ett tag fungerade han bra med en Childeric, men efter ett tag fungerade den inte. Sedan gick han med en Prestige, som också fungerade ett tag.... osv.

När min kompis Wibeke skulle sälja sin Antarès Concept provade jag den. En period hade jag en Antarès till Eskil, men en annan modell, så jag visste att jag gillade konceptet. Den var köpt begagnad och var gjord till en person med längre ben än jag har, så den gick inte i längden.

När jag nu provade Antarés Concept, var det som att komma hem, den var gjord till mig.

Helt sjuk känsla egentligen, men så var det.

Numera äger jag två Antarès Concept och dom används till alla mina hästar, men även till en del elevhästar.

Löjligt, jag vet, men jag älskar dom.

Tottosaurus Tottosaurus

9 Februari

Fredag - lördag var Mattias Jansson uppe i Stockholm och jag red Totte på fredagen och Eskil på söndagen.

Det är alltid lika jul och trevligt att rida för honom och det är bra att ha någon som tittar ibland, som inte ser dom varje vecka.

Totte såg Mattias redan när jag funderade på om jag skulle köpa honom och ge mig på det stora projektet Totte och det var ju Mattias som red Eskil på bruksproven och i 4-års championatet.

Totte börjar komma tillbaka efter sitt uppehåll och gjorde fina byten och piruetter, men framförallt, så hittade vi en riktigt trevlig trav på slutet! Superkul!

Eskil var också duktig på lördagen och sprang på fint. Skolorna är riktigt bra, piruetterna helt ok och vissa byten är "platta", men vissa riktigt luftiga och fina. Framförallt så bli dom allt mer raka.

Efter att jag hade ridit klart på lördagen pratade vi en stund och jag sa att det är så kul att man får så bra känsla på båda och då sa Mattias att är dom så spänstiga som dina är, så får man en bra känsla......

Att Eskil kan vara spänstig (när han vill), det vet jag, men att han även sa så om Totte gladde mig storligen.

Tänka sig, lille Totte spänstig :-)

Esther i sitt Perfect Sit-träns. Esther i sitt Perfect Sit-träns.

6 Februari

Jag och Eskil hade en jättebra träning för Jennie idag, la upp en liten snutt på FB, för er som vill se. Nu blandar han jättefina byten, med skruttbyten, men tanken är ju att han bara ska byta jättefint så småningom :-)

Esthers sår börjar läka och jag red henne en stund idag. Mitt Perfect Sit träns kom i måndags, så det var premärturen. Jag vet att många av er är nyfikna på hur mycket man märker av tränset. På nätet kan man läsa fantastiska rescentioner där man får höra i princip hur en lätt Ö häst snabbt förvandlas till ett GP ämne (ironisk), med detta fantastiska träns.....

Vad tyckte jag då?

Jo, passformen är verkligen mycket bra och jag tror att det är det som är hela grejen. Lädret är mjukt och tränset känns väldigt lätt. Min teori är att det här tränset är väldigt lätt att få att sitta bra, så med andra ord, om man märker en fantastiskt stor skillnad, så misstänker jag att det tidigare tränset satt fantastiskt dåligt.

Är det prisvärt? Absolut!

Det är ett väldigt fint träns som känns gediget och är snyggt. Jag tror att nackstycket är en jättebra lösning och jag kan glatt rekomendera det.

Men, jag tror att den stora vinningen med det är, som sagt var, att även om man tycker att det är svårt att passa in ett träns, så kommer man att lyckas med det här, på grund av dess passform.

Så, jag tror att vi kan få väldigt många mycket gladare hästar ute i landet, med det här tränset.

Agneta och hennes älskade Marwin Agneta och hennes älskade Marwin

5 Februari

När jag var liten nere i Västergörland satt jag och min bror Claes och plöjde hingstkatalogerna från pärm till pärm. Man kunde alla hingstarna som var med både i den privata och Flyinges katalog, för på den tiden hade Flyinge så många hingstar att dom hade en egen katalog, inte lika tjock som den med privathingstarna, men nästan.

Vi tyckte att många av dom hingstar som var mest intressanta fanns uppe i Stockholm och på den tiden fick man ta en hingst som var nära, för semin eller att åka långt var inte att tänka på.

Ett av dom namn som man ofta stötte på, när man hittade en intressant hingst, var Sjövillans Stuteri och Agneta Sjögren-Fredriksson. Sjövillan kändes nästan som en ouppnålig värld och man förstod att Agneta var en person som man aldrig skulle få träffa och en person som var nästan mytisk.....

På senare år lärde jag känna Agneta väl. Jag tyckte mycket om henne och hon blev en vän. Vi arbetade ihop, som ombud på Agria, men jag som alltid har älskat att diskutera avel mötte här min överkvinna. Agneta kunde ALLT som var värt att veta om avel. Vi hade många intressanta diskussioner och jag fann stort nöje i att prata med henne.

För ett och ett halvt år sedan så sa hon: "Jag har gjort en fölunge till dig". Jag var inte intresserad, jag hade ju min Quaterbackunge. Sedan när det blev problem, så pratade jag mycket med Agneta om vad jag skulle göra och när jag sedan bestämde mig för att inte fortsätta med Anton, sa Agneta: "Ja, men, nu kan du väl komma ut och titta?"

Och titta det gjorde jag och nu står han här i mitt stall, lille Dexter och jag är så glad för honom. Agneta pratade mycket om att det skulle bli kul att se vad det skulle bli av den här lille ungen och senast i December visade jag henne otaliga bilder på den lille och hon bad mig skicka över ett par.

Tyvärr kommer hon inte att få se vad det blir av honom, eller jo, det tror jag nog att hon får. Ni som känner mig väl vet ju min inställning.

I går somnade hon in efter en lång kamp mot sin cancer.

Jag sörjer med hennes familj och tänker på deras förlust, men även jag på mitt håll kommer att sakna Agneta.

Kanel gillar snön :-( Kanel gillar snön :-(

4 Februari

I dag drog adrenalinet igång ordentligt. Jag hade med mig min Ipad ner till stallet, för vi hade en tjej som skulle titta på boxplats vid klockan sex. Och vad händer klockan sex vissa dagar? Jo, då drar TDB racet igång....

Ni som håller på med hästar vet vad det är, men ni andra vet nog rimligtvis inte. Det är vad vi här i Stockholm ägnar oss åt när vi vill anmäla oss till en hästtävling.

Den med snabbast avtryckarfinger vinner.

Kl sex öppnas tävlingen och då gäller det att vara snabb. Man får snabbt trycka på anmäla, vilken häst (råkade anmäla fel en gång....), klass och sedan.... swish iväg med anmälan.

18.01 var klassen full.

Men, vi kom med!

För övrigt så smälter snön (gud ske pris (om man var religiös)), det känns lite vårlikt och förhoppningsvis fick vi en riktigt kort vinter i år. Risken med att säga så, brukar vara att då slår Kung Bore (notera vem som fick stor bokstav) till och det blir snö till maj.

Bort all snö!
Låt det bli tö!
Vår, vår, vår!

3 Februari

Vilken helg.....

Jag skulle förklara för min kompis Ewa vad jag hade haft för mig i helgen och insåg att jag har gjort absurt mycket och hur jag fick ihop det (nästan) har jag ingen aning om. Det som är roligast att skriva om är iallafall att jag ridet kurs för Paul Fielder igen. Som sagt var, en mycket intressant man.

På lördagen fick Eskil gå och på söndagen Totte.

Esther är fortfarande halt av såret hon fick förra veckan. Det såg lite bättre ut och var lite mindre svullet idag, men är det inte bättre i morgon, så får det bli penicillin.

På lördagkvällen var jag och Robert och såg Weronica Maggio på Hovet. Det var verkligen en helt suverän konsert. Vi såg ju henne på Berwaldhallen förra året och det var en magisk upplevelse, med vacker röst, vacker musik och ett känligt handlag, som fick hela konserten  att skölja över en. Nu undrade jag hur man skulle kunna få till det med samma artist på Hovet?

Men, se, det gick alldeles utmärkt!

Fullt ös och en lång kavalkad av kända låtar. Tror det bara var två, som jag inte kände igen!

Hennes röst är verkligen helt unik.

Ser fram emot att få se henne igen.

31 Januari

Hjärnans makt...... Jo, den är stor.

Ända sedan jag satte igång Totte efter vilan har jag suttit och känt efter, är han ren, tar han inte i lite ojämnt i bak, hänger han inte lite mer i vänster än höger.....

Innan han började kännas trött i sina bakknän, så var han SÅÅÅÅ fin att rida. Lätt i fronten och bar hela sin stora kropp i en härlig uppförsrörelse. Sedan blev allt lite tyngre, men egentligen inte så farligt, jag märkte ju tröttheten mest i att jag fick jobba lite mer för att få honom att byta rent och i vänsterpiruetterna.

Givetvis (!) vill jag ju omedelbart ha den känslan nu när han kommer igång igen. Hade jag varit min elev, hade jag sagt: det kommer att ta lite tid innan han är tillbaka igen.

Jag fick skott på veterinär Bengt Ronéus i ridhuset i dag och klagade på att han sätter sig lite i vänstertygeln i vänster galoppen. "Ser jättefin ut", sa Bengt. "Jamen, titta på höger, där bär han sig bättre." "Ser också jättefin ut." "Men, han är annorlunda i traven!" "Travar jättefint!"

Vänta lite nu, nu började till och med min hjärna hänga med.

Resten av passet red jag annorlunda (bättre) och efter en stund var han lätt i vänstertygeln och bar sig fint.

Det var inte han som var halt.

Det var jag.

30 Januari

Idag var jag och Eskil på en jättebra träning för Jennie.

Bytena fungerar bättre och bättre, ibland är dom riktigt bra och bäst är dom efter piruetterna, när han kommer ihop sig lite till. Känns så skönt att "bytesspöket" börjar försvinna.

Totte däremot var stel som ett kassaskåp idag. Det märks att han inte har kommit igång i kroppen ännu, utan känns stel och lite tråkig i vänstersidan vissa dagar, för att vissa dagar vara nästan som vanligt. Det får väl helt enkelt ta den tid det tar att få igång honom igen, huvudsaken är ju att han mår bra!

Väglaget var lite "så där" att köra i i dag. Snön yrde och det blåste riktigt ordentligt. Jag fick ett möte på en liten väg och givetvis var det en långtradare..... med släp. Jag körde åt sidan, så gott det gick och han fick rulla, men, jag svär, det var bara två centimeter till godo. Hu! Jag kom fram och jag kom hem, men det tog ungefär dubbelt så lång tid mot vad det brukar att göra.

Egentligen ska man inte ge sig iväg med släp när man är tveksam och jag var riktigt irriterad på mig själv för att jag är så envis och åkte, men jag fick ju en superträning som tur var och kan ursäkta idiotin med det.

Foto Fanny Lidhström Foto Fanny Lidhström

29 Januari

Det var det här med dagar.

det var inte alls idag som min efterlängtade massör skulle komma, det var om en månad :-(

Men jag har fått jättemånga bra tips om vad jag ska göra med min nacke, så jag hoppas att det löser sig.

Jag läste på en annan blogg ( http://stockholmsjenna.se/ ) om det här med hjälm och tänkte till lite. Förr red man gärna utan hjälm när man hade kommit upp i dom klasserna där man tävlade utan hjälm. Med andra ord medelsvår och uppåt. Dom hästar som var yngre red man oftast med hjälm. Man tänkte inte så mycket på det, utan det var så det var. Då var det också så att yngre ryttare red alltid (ALLTID) med hjälm och det var inte mer med det.

Plötsligt ändrades någonting, jag vet inte riktigt vad det var som hände, men plötsligt blev  det "hippt" att rida utan hjälm, man började se allt yngre ryttare utan hjälm.

Då kände jag att jag inte längre ville rida utan hjälm, som förebild får man tänka till och hjälmen åkte på. Nu är den alltid på och man inser hur korkat det var att den inte alltid har varit på......

Här på gården har det diskuterats mycket om hjälm.

Jag tycker att det är självklart med ett förbud att rida utan hjälm. Det är inte upp till var och en att bestämma, för den dagen det händer någonting kan man inte stå där och säga att det var hans/hennes beslut att rida utan hjälm, så jag behöver inte hjälpa till när han/hon ligger där.

Så fungerar det inte.

Vi har alla ett ansvar både mot oss själva och mot våra medmänniskor att rida med hjälm och för mig blir det garanterat frack och hjälm nu när det börjar bli tävlingsdags igen.

Foto Fanny Lidhström Foto Fanny Lidhström

28 Januari

Efter att jag hade skrivit mitt inlägg igår, så ringde telefonen (tror inte det finns något samband) och det var min domarutbildare Roger "Roggan" Olsson. Tydligen så var det så att provet hade gått alldeles utmärkt!

Skönt!!!!

Det enda han hade att anmärka på var att jag var lite snål på en fråga där man skulle skriva vad man ville sätta för poäng om si och så hände. Jag ville ha en 4, men det tyckte Roggan var lite snålt, en 4,5 eller 5 skulle det vara...... Det kan jag leva med, jag skrev trots allt sju sidor och om det var största problemet, så känns det som om jag redde ut det ganska så bra :-)

Det som inte är så kul är att jag haft migrän idag.

I fredags när jag höll lektioner frös jag riktigt ordentligt och eftersom jag alltid står snett med huvudet när jag undervisar (jag vet, man ska inte göra det), så resulterade det i en begynnande nackspärr på lördagen som blommade ut i full skala i söndags. I går red jag och hade mina lektioner som vanligt, men förmodligen ligger en nerv i kläm, för idag kom migrän och ordentliga synsrörningar.

Blev inget ridet idag.

Jag har inte tid med detta. Tävlingssäsongen är snart i gång och hästarna behöver gå. Under säsongen hamnar jag alltid i det läget att jag inte vill att någon annan ska jobba hästarna och jag känner redan nu att den instinkten börjar triggas igång. Speciellt på Eskil där första start bara är två veckor bort.

Jag har fyra att rida i morgon och lektioner, men sen kommer tack och lov min massör ut på kvällen. Sällan har jag väl längtat så mycket efter en människa (förutom Robert och Viktor)!

Tills dess knaprar jag Brufen och kladdar Voltarensalva.

Wirren och Freja Wirren och Freja

27 Januari

Det är egentligen helt otroligt att man kan missköta en blogg, så som jag gör, och ändå ha så många trogna läsare....

Jag råkade gå in på statistiken (händer inte så ofta) och såg att väldigt många av er är inne varje dag, även dagar som jag inte skriver.

Usch, jag fick lite dåligt samvete, för jag tycker ju att det är kul att så många följer bloggen.

Jahaja, det är väl bara att ta sig i kragen :-)

Jag glömde förresten att berätta om Freja, vårt lilla underbara nytillskott till familjen. Hon blev kastrerad förra tisdagen och allt såg bra ut. På måndagkvällen tyckte jag att hon såg lite svullen ut, men ingen fara. På tisdagen skulle hon hoppa upp på diskbänken (får hon absolut inte!), men halvvägs upp kom hon antingen på att det var förbjudet, eller också så gjorde det ont. Hon landade på sidan och sedan var det blod överallt.

Jag brukar vara ganska kall i sådana situationer, men jag hade inte hunnit äta frukost och det var ju FREJA, min lilla prinsessa, så jag blev alldeles skakig och illamående. Efter en snabb tur till kliniken konstaderades det att det samlats blod och vätska under huden och dom fick öppna igen och göra rent. Resultatet blev att nu är det ytterligare 10 dagar till innan stygnen tas och hon kan gå ut igen, plus att hon har fått äta penicillin.

Stackarn :-(

Måste bara skryta lite över Eskil, han piruettar plötsligt som en kung.

26 Januari

Jag har bestämt mig för att när jag känner för att skriva, då skriver jag. Annars får det helt enkelt vara. Hoppas det är ok med er?

Nu i veckan så var jag och skrev upp för domare. Det var med skräckblandad förtjusning som jag gick dit. Det var så länge sedan sist som jag läste till en tenta och jag måste säga, att det var riktigt kul att sitta och "råplugga" igen. Det som var skrämmande var att det kändes som om jag hade koll, då undrar man alltid vad man har missat.....

Jag tror faktiskt att det gick väldigt bra, men vet, det gör jag inte förrän i Mars, för då får vi besked. Sedan är det en uppdömning kvar också, men den är jag mindre spänd inför. Där vet man vad som komma skall, men på provet hade man inte en susning.

Totte håller så sakta på och kommer igång. Det är lite stelt och kantigt, men blir allt bättre och bättre. Eskil är superfin just nu och hans säsong startar snart. Vi börjar med en Msv B:2 och ser var han säger om att byta på tävling.

Den som har ställt till bekymmer är Esther. Hon fick kolik och fick tillbringa en natt på sjukhus. Hon var arg som ett bi när jag skulle hämta henne. Hon hade ju inte fått någon mat på det där usla stället! Som vanligt var jag själv när hon skulle hämtas och hon skulle givetvis inte gå in i trailer. Hon stod på bakbenen och tramsade för fulla muggar. Sedan såg hon hade jag hade lite hö i handen och schwooop sa det, så var hon inne.

Jag har dessutom sålt en sadel och köpt en till Antarés Concept.

Har insett att dom är helt UNDERBARA!

Så nu har jag två :-)

Har inget med texten att göra, men är söta! Har inget med texten att göra, men är söta!

15 Januari

Hu, vad kallt det är.....

Brrrrr

Tänk att det alltid är kallt när jag ska ha kurs här hemma på Ekeby.

Ett år var det -16, fy vad jag frös det året! I år tror jag, tack och lov, att det inte blir lika kallt.

Det har varit lite knep och knåp att få ihop tiderna, men nu hoppas jag att jag har fått till det.

Startfält kurs

                   Lör                                sön



1200            Camilla                       Sara

12.30           Matilda                       Henrietta

13.00           Linnea                        Linnea

13.30           Erika                           Erika

14.00           Kristina/Nathalie          Kristina/ Nathalie

14.30           Kristina                       Tove

15.00           Johanna                      Johanna

15.30           Sara                            Margareta

16.00           Henrietta                     Matilda

16.30           Ronja                           Ronja

Kom gärna upp och titta!

Dålig bild, fin häst! Dålig bild, fin häst!

9 Januari

Idag fick Esther åka på sitt livs första "riktiga" träning.

Det har varit så mycket bekymmer och konstiga hältor, som vi inte riktigt har fått grepp på, så under ett och ett halvt år har hon mer eller mindre stått, blandat med korta igångsättningar..... för att snabbt bli halt igen.

Nu hoppas vi att hon ska hålla sig fräsch, för hon är ju min lilla prinsessa och jag har varit så ledsen över att hon inte har mått bra. Vi har ju själva fött upp henne och det har varit så roligt att se henne växa upp.

Ibland när man rider så kan hon vara en riktig spelevink och gramanen är på för att hennes matte tycker bättre om när hon har fyra fötter i backen, inte två. Sedan kan vi bocka ibland också, vilket har gjort att jag in i det längsta har väntat med sporrar. Hon är  egentligen aldrig dum, utan bara lite tonåring, för hon tycker ju egentligen att det är superkul när man rider. Hon är nog den mest positiva häst jag har stött på.

Men idag skötte hon sig fantastiskt!

Till och med när hon blev trött uppförde hon sig (nästan) och hon var trött men fin att rida på slutet av passet. Nu behöver hon bara stärkas mycket och hållas hel (!), så blir det nog bra.

Min lilla Esther!



3 Januari

När många människor ska samsas på ett litet område uppstår det gärna problem.

Under ett par av alla dom år som jag jobbade som lärare, hade jag en tjej, som jobbade med dokusåpor, vid skrivbordet bakom mig. Vi satt och spånade om ideer och jag föreslog direkt att man skulle förlägga det hela till en hästgård, halvt på skämt och halvt på alvar.

När gamla traditioner har blivit förlegade hänger inte alla med i nytänkandet, utan vill att allt ska vara som det alltid har varit. Det är svårt att lära gamla hundar att sitta....

Jag är så glad att vi har det så bra i vårt stall och vår lilla del av gården. Det känns som om det kan storma utanför dörrarna utan att vår lilla vrå störs, tack och lov. Visst är vi indragna på ett hörn, konflikten är rakt framför våra dörrar, men väl innanför dörrarna är det lugnt.

Jag har med åren allt mer lärt mig att alla i stallet måste passa in med dom andra för att det ska vara arbetsro för alla. Alla måste inte ha samma ambitioner, men tänket runt hästarna måste vara likadant. Alla måste dra åt samma håll....

Det kanske går att genomföra i ETT stall, men på en hel gård med SJU stall.

Det blir mycket svårare.

Adina
Eskil Foto Fanny Lidhström
Pinne. pinne, pinne....
Eskil
Morgonsittning
Totte
Werner kollar så att det blir ordentligt harvat.
Dexter
Leander på tävling
Totte
Esther ska hoppa
Esther, bara några timmar gammal.
Esther 1 år
Esther 2 dagar gammal
Anton
Roberts Codebreaker Foto Stall Kenny
Ella
Eskil
Totte
Vackre Eskil
Anton och Ella
Totte
Stolt Totte