Totte, Foto Fanny Lidhström

2013 > 11

Tantkalas är roligt! Tantkalas är roligt!

23 November

I torsdag var vi på Tantkalas och jag fick med mig bägge grabbarna.

Totte fick gå först, eftersom han tror att han ska dö när han blir ensam och övergiven i trailern när Eskil går iväg. Om inte Eskil är med kan han stå hur länge som helst i trailern och vara nöjd.

Totte var jätteduktig, frånsett att han plötsligt inte kunde byta galopp??????

Hmmmm, han har ju faktiskt fått åttor på bytena när vi tävlat.

Jag har mest travat sedan vi kom hem. Jag tog mig en funderare när vi var borta och insåg att jag nu för tiden mest galopperar Totte. Det är så mycket han ska lära sig i galoppen, piruetter skolor, serier, så jag har inte travat så mycket under hösten, så sedan vi kom hem har jag TRAVAT och han har varit jätteduktig. Efter ett tag i torsdags kunde vi visst byta galopp, men han kunde faktiskt också trava fint!

Eskil fick förklarat för sig att lägga sig bakom skänkeln inte är ett alternativ, så han blev lite stött.

Idag fick Eskil åka till Paul Fielder (googla, en mycket intressant och kunnig man!) och tydligen hade han sovit två nätter på vissa funderingar och idag var han superduktig. Lite lyxvecka med Tinne på torsdagen och Paul på lördagen, så roligt!!!!

Lillskrutten sköter sig exemplariskt! Han är helt otroligt lättlärd och nyfiken. Bådar verkligen gott. Esther har adopterat honom och anser att han är hennes. Adina går bredvid och surar, men släpper också till honom allt mer. Redan idag såg det ut som en liten flock där ute i hagen, Esther stod och slickade på honom och hans huvud hängde över Adinas rygg. 

Han såg trygg ut.

 

Läs hela inlägget »
Don Michello Don Michello

20 November

Så kom han då idag, lillprinsen.

Eskil var lite störd, men brydde sig egentligen inte, han vet ju att han är bäst, men Totte var störd. Han hade inte riktigt ro att äta utan bara snurrade och var allmänt upprörd. Han ömsom blängde och ömsom vände rumpan till, när jag höll på med den lille.

Esther har tillfälligt fått byta box för att få stå bredvid honom några dagar innan dom släpps ihop. Hon hummade och tittade och surade inte alls. Märkligt med henne, tror aldrig att jag har träffat en häst förut, som är så vänligt inställd till andra hästar och hon är ett sto?

Visst kan hon försvara sig (och Adina), men aldrig elak.

Jag och Dexter tog flera promenader i gången bort till Adina efter att han hade kommit och hon nosade och pep. Dexter var bara nyfiken och undrade nog vad det var för konstigt knubbigt och kortbent föl.

Nu får han stå inne några dagar och vänja sig vid miljön, Esther kommer att stå bredvid lite av och till i morgon på dagen, allt för att dom ska vänja sig vid varandra.

Det är verkligen en liten fin fölunge, som vi hämtade hem. Blank och lagom rund, han ser för tillfället inte alls ut som den åring han är, utan ser ut som en liten minihäst. Dessutom är han hur gosig som helst!

Är så nöjd med vår lille prins!

Tack Agneta på Sjövillans Stuteri för en superfin liten unge :-)



 

Läs hela inlägget »
Trött Trött

17 November

Åh, vad jag har varit trött sedan vi kom hem. Jag har så svårt för jet-lag, nu för tiden. Minns inte att det var samma problem när man var yngre????

När vi var "over there" kände jag mig helt däckad vid åtta och nu när vi är hemma kan man inte somna på kvällen och är helt slut och trött på morgonen.

Ena kvällen i LA hade vi bokat bord till kl åtta. Det var enda tiden som fanns och jag laddade med Berocca för att hålla mig vaken. Som tur var, så var det en restaurant som höll en vaken. Det är första gången i mitt liv, som jag har ätit "Hard core" Sushi. 

Jag gillar verkligen Sushi här hemma, men det här var någonting helt annat. Bitarna var mycket mindre. Fisken var ungefär hälften så stor, som man är van vid och det var kanske en tredjedel av rismängden och smaken..... det går inte att jämföra.

Vi åt en meny med 27 bitar och man skulle säga till när det inte gick längre.

Jag klarade 20.

Vi åt Spansk Makrill, ål, sjöborre, ostron, fisk från Grekland och Japan och så mycket mer - helt fantastiskt! Fisken smälte i munnen och smakade inte "fisk" alls. 

Frågan är hur man ska kunna äta Sushi här hemma igen :-(

Till det drack vi japansk öl, lite smaklös, men den fungerade super till Sushin.

Mat är så gott.... och det finns mycket god mat i LA.....



 

Läs hela inlägget »
The Grove i LA The Grove i LA

11 November

Det börjar bli dags att börja ta sig hemåt igen. I morgon kl 17 går planet och jag längtar hem. När jag är borta saknar jag alltid alla djuren och Viktor, men man håller det i schakt. När hemresan närmar sig blir alltid saknaden större och det är nog en självbevarelsemekanism, för hur kan man vilja lämna underbara Californien och åka hem till regn, rusk och, hemska tanke; snö......

Jag tycker verkligen inte om vinter.

Förmodligen beror det på att jag har ett jobb där jag tillbringar större delen av min arbetstid ute, men jag gillade aldrig vintern när jag var liten heller.

Här har dom redan börjat julskylta och det är konstigt att komma gående i shorts och linnen, när man plötsligt har ett tomtehus och massa renar framför sig.

Vi har haft väldigt sköna och lugna dagar, har ätit fantastisk (FANTASTISK) mat och tagit det lugnt. Kroppen känns helt annorlunda nu när jag inte har ridit på över en vecka. Igår gjorde jag yoga för första gången på jättelänge och jag har träningsvärk på ställen som jag inte brukar ha träningsvärk på idag :-)

Det ska bli så skönt att få komma hem och sätta fart på fyrfotingarna där hemma!

Men först har vi en middag kvar.....

 

Läs hela inlägget »
Central Park Central Park

3 November

Jag vet inte riktiht vad det är som gör New York så fascinerande, men något är det....

Kanske är det att staden alltid låter, det tutas och skriks och är sirener med jämna mellanrum.

Kanske är det alla polisbilar eller brandbilar, som finns över allt. När vi satt på Olive kom det in ett helt gäng med brandmän med tuber på ryggen och hjälmar på huvudet. Vi tror, antar, gissar att det var ett falsklarm.

Kanske är det att folk, av alla de slag, stressar runt och är helt obekymrade om vad omgivningen kan tänkas tycka.

Kanske är det alla affärer, som är helt otroliga. Idag åkte vi förbi helt helt kvarter med affärer som bara förde stretchtyger. 

Kanske är det alla gatuförsäljare, som säljer ALLT.

Kanske är det den FANTASTISKA maten eller dom goda Mimosorna (googla om du inte vet).

Kanske är det att fantastiska Central Park ligger som en stor oas mitt mellan alla höghusen.

Kanske är det alltihop.

Jag älskar New York.

 

Läs hela inlägget »

2013 > 11

Tantkalas är roligt! Tantkalas är roligt!

23 November

I torsdag var vi på Tantkalas och jag fick med mig bägge grabbarna.

Totte fick gå först, eftersom han tror att han ska dö när han blir ensam och övergiven i trailern när Eskil går iväg. Om inte Eskil är med kan han stå hur länge som helst i trailern och vara nöjd.

Totte var jätteduktig, frånsett att han plötsligt inte kunde byta galopp??????

Hmmmm, han har ju faktiskt fått åttor på bytena när vi tävlat.

Jag har mest travat sedan vi kom hem. Jag tog mig en funderare när vi var borta och insåg att jag nu för tiden mest galopperar Totte. Det är så mycket han ska lära sig i galoppen, piruetter skolor, serier, så jag har inte travat så mycket under hösten, så sedan vi kom hem har jag TRAVAT och han har varit jätteduktig. Efter ett tag i torsdags kunde vi visst byta galopp, men han kunde faktiskt också trava fint!

Eskil fick förklarat för sig att lägga sig bakom skänkeln inte är ett alternativ, så han blev lite stött.

Idag fick Eskil åka till Paul Fielder (googla, en mycket intressant och kunnig man!) och tydligen hade han sovit två nätter på vissa funderingar och idag var han superduktig. Lite lyxvecka med Tinne på torsdagen och Paul på lördagen, så roligt!!!!

Lillskrutten sköter sig exemplariskt! Han är helt otroligt lättlärd och nyfiken. Bådar verkligen gott. Esther har adopterat honom och anser att han är hennes. Adina går bredvid och surar, men släpper också till honom allt mer. Redan idag såg det ut som en liten flock där ute i hagen, Esther stod och slickade på honom och hans huvud hängde över Adinas rygg. 

Han såg trygg ut.

 

Don Michello Don Michello

20 November

Så kom han då idag, lillprinsen.

Eskil var lite störd, men brydde sig egentligen inte, han vet ju att han är bäst, men Totte var störd. Han hade inte riktigt ro att äta utan bara snurrade och var allmänt upprörd. Han ömsom blängde och ömsom vände rumpan till, när jag höll på med den lille.

Esther har tillfälligt fått byta box för att få stå bredvid honom några dagar innan dom släpps ihop. Hon hummade och tittade och surade inte alls. Märkligt med henne, tror aldrig att jag har träffat en häst förut, som är så vänligt inställd till andra hästar och hon är ett sto?

Visst kan hon försvara sig (och Adina), men aldrig elak.

Jag och Dexter tog flera promenader i gången bort till Adina efter att han hade kommit och hon nosade och pep. Dexter var bara nyfiken och undrade nog vad det var för konstigt knubbigt och kortbent föl.

Nu får han stå inne några dagar och vänja sig vid miljön, Esther kommer att stå bredvid lite av och till i morgon på dagen, allt för att dom ska vänja sig vid varandra.

Det är verkligen en liten fin fölunge, som vi hämtade hem. Blank och lagom rund, han ser för tillfället inte alls ut som den åring han är, utan ser ut som en liten minihäst. Dessutom är han hur gosig som helst!

Är så nöjd med vår lille prins!

Tack Agneta på Sjövillans Stuteri för en superfin liten unge :-)



 

Trött Trött

17 November

Åh, vad jag har varit trött sedan vi kom hem. Jag har så svårt för jet-lag, nu för tiden. Minns inte att det var samma problem när man var yngre????

När vi var "over there" kände jag mig helt däckad vid åtta och nu när vi är hemma kan man inte somna på kvällen och är helt slut och trött på morgonen.

Ena kvällen i LA hade vi bokat bord till kl åtta. Det var enda tiden som fanns och jag laddade med Berocca för att hålla mig vaken. Som tur var, så var det en restaurant som höll en vaken. Det är första gången i mitt liv, som jag har ätit "Hard core" Sushi. 

Jag gillar verkligen Sushi här hemma, men det här var någonting helt annat. Bitarna var mycket mindre. Fisken var ungefär hälften så stor, som man är van vid och det var kanske en tredjedel av rismängden och smaken..... det går inte att jämföra.

Vi åt en meny med 27 bitar och man skulle säga till när det inte gick längre.

Jag klarade 20.

Vi åt Spansk Makrill, ål, sjöborre, ostron, fisk från Grekland och Japan och så mycket mer - helt fantastiskt! Fisken smälte i munnen och smakade inte "fisk" alls. 

Frågan är hur man ska kunna äta Sushi här hemma igen :-(

Till det drack vi japansk öl, lite smaklös, men den fungerade super till Sushin.

Mat är så gott.... och det finns mycket god mat i LA.....



 

The Grove i LA The Grove i LA

11 November

Det börjar bli dags att börja ta sig hemåt igen. I morgon kl 17 går planet och jag längtar hem. När jag är borta saknar jag alltid alla djuren och Viktor, men man håller det i schakt. När hemresan närmar sig blir alltid saknaden större och det är nog en självbevarelsemekanism, för hur kan man vilja lämna underbara Californien och åka hem till regn, rusk och, hemska tanke; snö......

Jag tycker verkligen inte om vinter.

Förmodligen beror det på att jag har ett jobb där jag tillbringar större delen av min arbetstid ute, men jag gillade aldrig vintern när jag var liten heller.

Här har dom redan börjat julskylta och det är konstigt att komma gående i shorts och linnen, när man plötsligt har ett tomtehus och massa renar framför sig.

Vi har haft väldigt sköna och lugna dagar, har ätit fantastisk (FANTASTISK) mat och tagit det lugnt. Kroppen känns helt annorlunda nu när jag inte har ridit på över en vecka. Igår gjorde jag yoga för första gången på jättelänge och jag har träningsvärk på ställen som jag inte brukar ha träningsvärk på idag :-)

Det ska bli så skönt att få komma hem och sätta fart på fyrfotingarna där hemma!

Men först har vi en middag kvar.....

 

Central Park Central Park

3 November

Jag vet inte riktiht vad det är som gör New York så fascinerande, men något är det....

Kanske är det att staden alltid låter, det tutas och skriks och är sirener med jämna mellanrum.

Kanske är det alla polisbilar eller brandbilar, som finns över allt. När vi satt på Olive kom det in ett helt gäng med brandmän med tuber på ryggen och hjälmar på huvudet. Vi tror, antar, gissar att det var ett falsklarm.

Kanske är det att folk, av alla de slag, stressar runt och är helt obekymrade om vad omgivningen kan tänkas tycka.

Kanske är det alla affärer, som är helt otroliga. Idag åkte vi förbi helt helt kvarter med affärer som bara förde stretchtyger. 

Kanske är det alla gatuförsäljare, som säljer ALLT.

Kanske är det den FANTASTISKA maten eller dom goda Mimosorna (googla om du inte vet).

Kanske är det att fantastiska Central Park ligger som en stor oas mitt mellan alla höghusen.

Kanske är det alltihop.

Jag älskar New York.

 

Adina
Eskil Foto Fanny Lidhström
Pinne. pinne, pinne....
Eskil
Morgonsittning
Totte
Werner kollar så att det blir ordentligt harvat.
Dexter
Leander på tävling
Totte
Esther ska hoppa
Esther, bara några timmar gammal.
Esther 1 år
Esther 2 dagar gammal
Anton
Roberts Codebreaker Foto Stall Kenny
Ella
Eskil
Totte
Vackre Eskil
Anton och Ella
Totte
Stolt Totte