Totte, Foto Fanny Lidhström

2013 > 10

Foto Fanny Lidhström Foto Fanny Lidhström

30 Oktober

Nu är det snart dags att köra igång med vinterplaneringen i lugn och ro. 

Det är alltid lika skönt när tävlingssäsongen är över och man kan få träna på och både förbättra och stärka. Båda grabbarna har uppnåt sina mål under säsongen. Totte är kvalad för Msv A och Eskil för Msv B.

Eftersom Eskil har strulat med bytena, så bestämde jag mig för att han fick kvala i Msv C, så vi kunde ta bytena i lugn och ro över vintern. Jag tror att det beslutet var klokt på flera sätt, för han har blivit starkare och mer samlad under hösten. Han avslutade med en 5.e placering i hård konkurrans på Strömsholm förra veckan och nu har vi bytt galopp igen ett par dagar...... och se där..... nu fungerar det.

Esther tuffar på och blir starkare och säkrare för varje pass. Nu kanske hon inte längre känns som en treåring, utan snarare en lite riden fyraåring. Men, men, huvudsaken är att hon håller sig frisk, så kanske hon hinner ikapp sig själv snart.

Alla tre ska få en lite lugnare period nu innan allt kör igång på allvar.

Vi åker till New York på fredag. Robert ska göra ett nytt försök att springa New York Marathon. I år borde det inte bli inställt i sista minuten, som förra året, eller?

På tisdag fortsätter vi till Los Angeles. Robert behöver dit på lite möten, så jag ska passa på att vila upp mig och äta god mat. Tror att både jag och grabbarna är lite slitna efter en intensiv höst, så dom får gå och strosa i skogen här hemma, under tiden som jag sitter och tar en mimosa i solen.

Kommer att bli så skönt.

Jag tar med mig datorn, så jag ska försöka att vara duktig och skriva lite då och då.

Mina föräldrar kommer upp och ska vara djur- och husvakt, ingen semester för dom :-)

 

Läs hela inlägget »
Freja Sötgök Freja Sötgök

26 Oktober

Jag kan inte låta bli att fascineras av hur en del hanterar sina bloggar. Faktum är att jag måste erkänna att jag tycker att det är ganska kul att läsa vissa utvalda bloggar, en del hästrelaterade och några inte. 

Proffsen håller sig alltid på rätt sida av dom osynliga gränser, som ändå finns i bloggandet. Medans vissa andra använder sig av bloggen för att bli av med frustration mot livet och folk omkring sig.

Då kan jag inte låta bli att undra, att den första kategorin skriver för att dom vill, och vet, att andra människor läser, är uppenbart. Men kategori två? På något sätt känns det som att dom tycker att det är legitimt att skriva av sig saker som kanske trots allt vore bättre om det blev kvar inne i huvudet, istället för att sättas på pränt.

Varför tycker man att det är ok, att på en offentlig blogg och under tryckfrihetens tak, skriva saker som är både elaka och småsinta, för att sedan tycka att folk är dumma när dom reagerar på det skrivna ordet......

Jag tycker om när folk reflekterar och har åsikter i sina bloggar, det gör det hela mer personligt, men jag tror att en del av dom avslöjar saker i sin personlighet, som inte gagnar dom.

En blogg som jag gärna läser och njuter av är Jennie Hammars blogg från Los Angeles. Det märks att hon är journalist, för bloggen är välskriven och det är mycket bilder, både personliga och bilder på Los Angeles, som ju ligger mig varmt om hjärtat efter att ha bott där i två år.

Apppropå Los Angeles, så ska vi snart dit igen, åh vad jag längtar...

I går fick jag jättegoda bullar av en elev, jag blev väldigt glad :-)

Hemlagade bullar!



 

Läs hela inlägget »
fighting faces fighting faces

25 Oktober

I onsdags fick min käre vän Leander somna in. För lite mer än en månad sedan fick han, enligt veterinär, en fraktur på bäckenet och hans nya ägare Helena tog beslutet att hänga honom i hängmatta. I onsdags kväll kl halv nio gick det inte längre och han fick tas bort. 

Leander har alltid varit en kämpe, men inte ens han kunde vid nitton års ålder klara den påfrestning det är på en häst att hänga i hängmatta. 

Jag köpte Leander som oriden femåring nere i Damnmark. Direkt när han kom in i ridhuset såg man vilken otroligt härlig häst han var. Han hade utstrålning och attityd.

Det var mycket jobb genom åren, men vi knaprade oss så sakteligen upp mot svår klass och kom så småningom till Grand Prix. Det var en lång resa, men vi plockade många rosetter på vägen dit.

För två år sedan kände jag att Leander inte tyckte det var kul längre och tog beslutet att han skulle få en ny matte och det blev Helena på vackra Kulla Vreta Gård. Där har han varit kung på gården och Helena och han har tränat på. Dom hann göra några få starter, med rosetter med sig hem.

Jag fick tolv år med denne fantastiske och karismatiske häst, Helena fick två och jag tror att vi båda känner att det är få hästar som gör sådant intryck, som min underbare Leander.

Tack min Älskling.

 

Läs hela inlägget »

22 Oktober

Ibland funderar jag på det här med rättighet och förmån.

När jag, som 19 åring flyttade till Los Angeles så slogs jag av hur vi hela tiden lever med ett skyddsnät här i Sverige. Jag menar inte att det är något dåligt, men vi får lära oss redan när vi är små att det alltid finns någon som räddar oss och som löser problem åt oss.

I USA fungerade det inte så, där fick man själv se till att lösa alla situationer, för det fanns ingen som löste det åt dig. Det var en nyttig läxa, för jag lärde mig att se att man fick det man förtjänade och "sparade ihop" till, bra eller dåligt.....

Rättigheter är någonting som vi i Sverige är väldigt måna om, vi tycker att vi har rätt till väldigt många saker. Framförallt har vi rätt till ett bra liv, som helst någon annan ska fixa åt oss. Vi har rätt till att alltid bli bra bemötta, trots hur vi beter oss, vi har rätt till att alla lyssnar vad vi än säger, vi har rätt till att kränka folk för att vi känner för det..... eller vänta, har vi verkligen rätt till det?

Har vi till exempel rätt att säga vad vi vill folk som arbetar ideelt och sedan förvänta sig att man har per automatik rätt till gemenskapen.

Nu kommer vi in på förmåner.

Det är en förmån att få hjälp med saker runt omkring en.

Det är en förmån att få tillhöra en gemenskap.

Det är en förmån att få ha trevliga människor omkring sig, som man dessutom har förmånen att få tycka om.

Inte en rättighet.



 

Läs hela inlägget »
Foto: Fanny Lihdström Foto: Fanny Lihdström

21 Oktober

På helgen försöker jag alltid att få en hästfri dag. Med åren har jag lärt mig att man måste få en paus då och då för att fortsätta att tycka att det är kul. Ibland under tävlingssäsongen blir det häst varenda dag och då är det ok för att man har ju ändå tävlingarna som mål, men när det lite lugnare perioder så måste man komma ifrån det någon dag, eller två.

Nu är visserligen inte tävlingsperioden slut, utan jag har två tävlingar kvar, onsdag och söndag, men sedan är tack och lov säsongen slut....

Tack och lov är det faktiskt. Desto äldre jag blir, desto mer inser jag att även om tävlingarna är målet, så är det faktiskt tränandet som är det roligaste. Visst är det kul att tävla när det går bra, men det är ändå att känna utveckling och styrka, som är det bästa.
Just nu tränar alla tre hästarna fint och det känns kul att nu snart få en lugn träningsperiod, för att sedan ha tre fina hästar att tävla på tre olika nivåer i vår.

Ser fram emot att få se hur dom är då :-)

 

Läs hela inlägget »
Esther Esther

18 Oktober

Idag har varit en lugnt sagt fartfylld dag. Redan kl sex kom ett mess om att stalltjejen var magsjuk, sedan var det bara fullt ös, medvetslös och det slutade nu när jag kom hem kl åtta.

Tänk att det finns så fantastiska människor som alltid är beredda att rycka in med kort varsel. Kristina och Linnea, ni räddade verkligen dagen!

Nu på eftermiddagen var jag nere i Botkyrka och hade träningar för det vanliga fredagsgänget. Helt otroligt vilken utveckling det har varit för en del av ekipagen, blir så stolt :-)

Esther gick sin första lektion på över ett år idag. Hon fick gå för duktiga Monica Holmqvist och jag fick jättefin känsla på slutet, men vad trött (och nöjd) hon blev. Man märker verkligen att hon tycker att det är kul att få all uppmärksamhet och få träna igen.

Bara hon håller sig frisk nu, så tror jag att hon kan bli en riktigt fin liten häst!

Min lilla Esther!

 

Läs hela inlägget »
Gunilla Byström med fina Vectra. Gunilla Byström med fina Vectra.

17 Oktober

Måndag och tisdag var jag på Strömsholm på kurs för alla B-tränare.

Dom senaste åren har Lussan haft en kurs varje år och det är så kul att se samma ryttare om igen. Man ser hur ekipagen har utvecklats, men den här gången fick vi även se ett par ekipage, som inte Lussan "kunde". Hon tog sig an dom och efter en stund kunde man se en klar förbättring på båda ekipagen.

Skickligt gjort!

En av dom bästa sakerna med att vara B-tränare är att man har så duktiga kollegor att ha ett utbyte med. Det blir många (och ibland lite hetsiga) diskussioner framförallt vid middagen på kvällen. Vi tycker inte alltid lika, men det är bra, för då får man fundera på varför man tycker som man tycker. Läget är ju dessutom så att man har väldigt stor respekt för alla dom andra som sitter där i rummet. Det är så otroligt mycket kunskap och erfarenhet samlat där.

Fantastiskt!

Den här gången blev det lite diskuterande om alla bett som numera har godkänts i TR. Vi var inte helt överens om det var bra, för man slipper se folk sitta och dra i munnen på hästarna, eller om det är bättre att dom lär sig rida korrekt.....

Jag vet var jag står i diskussionen..... och det vet nog alla mina elever också :-)

Hur som helst, så var det otroligt intressant och så kul att se dom som man inte har sett på länge. Inte blev det sämre heller av att jag och Maggan låg och pratade till långt in på natten....

Ridläger för B-tränare!

 

Läs hela inlägget »
Thottska villan Thottska villan

13 Oktober

När man är B-tränare så måste man varje år gå minst en kurs för att behålla sin licens. Det brukar vara väldigt intressanta kurser, men den stora behållningen är nog trots allt att man får träffa sina "kollegor".

En av fördelarna med att utbilda sig till domare, är att man får prata mycket häst och diskutera hur man ser på saker och ting. Det har varit så kul!

När man är på tränarutbildningarna, så är det samma sak. Det är högt i tak och diskutionerna är ibland vilda, men man känner trots allt att alla drar åt samma håll.

Den här gången har vi förmånen att få lyssna till Lussan och Elisabeth Lundholm. Dom har en fortbildning varje år och dom brukar vara väl värda ett besök :-) Nu ska vi få lyssna till dom måndag och tisdag.

Inte blir det sämre av att jag och min gamla kompis Maggan, från bla Tantkalaset, ska bo i samma rum. Problemet med det är att man aldrig kommer i säng på den tid man borde!

Men vi har trevligt.

Vi ska bo på Thottska villan på Strömsholm. 

En gång när vi var där på kurs, så fick ett speciellt rum.... problemet med det rummet var att par år tidigare hade jag varit inne i det rummet och fått en väldigt otrevlig känsla där. Vet att det låter konstigt, men det rummet har ingen bra stämning. Efter lite dividerande bytte vi med två goda vänner, som istället fick det "otrevliga" rummet och dom kände givetvis inte av någonting. Men dom har inte glömt att jag inte ville sova där!

Saken är bara den att när jag bokar Thottska brukar jag säga "men inte rum xx" och då får man aldrig en förvånad reaktion, så det är nog inte bara jag som får kalla kårar av det rummet.

 

Läs hela inlägget »
Foto. Fanny Lidhström Foto. Fanny Lidhström

11 Oktober

Igår var Eskil och jag iväg och tränade och jag tror vi red vårt bästa pass någonsin.

Jag minns en föreläsning för A- och B-tränare, som jag var på för ett tag sedan. Då pratades det mycket om att hästen skulle ha arbetsmoral. Jag har aldrig riktigt tänkt på det på det sättet, men det känns som ett väldigt bra sätt att formulera det. Hästen måste vilja hjälpa till och vilja visa sig fin. Vissa hästar har det nog från början. Kan tänka mig att det är en hel del av dom som vi ser i unghästklasserna, medans vissa, precis som människor, måste mogna in i det.

En häst som har en fantastisk arbetsmoral är Totte. Han är stor och har haft svårt att kontrollera sin kropp. Tidigare har han inte orkat med sin jättekropp och har då, när han märkt att han inte klarar av att leva upp till förväntningarna, gått in i sig själv och gjort sig  "autistisk". Allt har varit för svårt för honom....

Nu har han fått glädje i jobbet (byten löstes med ENBART beröm och inget bestraffande) och känner att han orkar och han försöker och försöker och försöker.....

Ibland knyter det sig och blir tvärtok, men oj, vad han försöker.

Eskil har haft så nog av sig själv att han inte har varit riktigt intresserad av att vara med mig, men nu verkar vi ha kommit över en tröskel och plötsligt är han intresserad av att hjälpa till, dels en fråga om att jag slutligen bestämde mig, men också en mognadsfråga. Hade jag bestämt mig för ett år sedan hade jag förmodligen fått honom emot mig och tro mig, man vill inte ha Eskil emot sig.....

Igår var han med mig och var helt fantastisk. Vilken häst!

Esther, hon leker fortfarande.

Nu är jag glad.
Nu är jag arg.
DET DÄR ÄR JOBBIGT!
Nu fick jag beröm.
Nu är jag glad.

Sötunge.

 

Läs hela inlägget »
Vårt fina ridhus! Vårt fina ridhus!

9 Oktober

Vi har precis fått en sarg i vårt ridhus och plötsligt så har ridhuset fått en helt annan atmosfär. I många år har vi bara haft lecablocksväggar i vårt ridhus, som egentligen är ett gammalt växthus. Nu har vi fått en elegant vitmålad sarg och man slås av förändringen var gång som man går in i ridhuset. Nu ser det så.......vackert  ( :-) ) ut.

Alla lamporna är bytta och dom, ännu så länge vita väggarna, riktigt gnistrar mot en. Man blir nästan andäktig.

Visst är det nog så att man kan rida lika bra om det inte är fint runt en, men jag tror många gånger att omgivningen påverkar. När man sitter i fina ridhus, så blir det en speciell känsla. Det känner man även när man tävlar att det blir lite "extra" när man är på en fin tävlingsplats.

Genom åren har jag ridit i många ridhus och på olika underlag, men ett av dom som har fastnat ligger på Öland. Deras ridhus är fantastiskt, men det som slår det mesta är deras vackra stall. Det har högt i tak och sadelkammare och kontor med mera är inrymda i små röda stugor som ligger utspridda i det stora stallet.

Annars är Lövstas ridhus ett sådant där må bra ridhus. Vackert, smakfullt (som hela Lövsta) och ett fantastiskt underlag. Appropå underlag, så har granngården Jursta numera  ett underlag som är ett av dom bästa som jag har ridit på.

Lite skrämmande att man är en sådan nörd att man hela tiden noterar sådant här.

Hästnörd.

 

Läs hela inlägget »
Liten Freja Liten Freja

7 Oktober

Det senaste tillskottet till vår familj är en helt bedårande liten tjej vid namn Freja. Hon är en blandning mellan Norsk Skogskatt och Bengal och är nog bland det sötaste som man kan hitta!

Viktor var och lanade (stavas det så, märkligt fenomen förresten) hos en kompis och när han bestämde sig för att sova en stund så vaknade han upp med, ja självklart, Freja på bröstet. 

Sagt och gjort så tog han av sina födelsedagags pengar och plötsligt var familjen en Freja rikare.

Dom gamla katterna var i början måttligt roade, men Wirren har smält och dom leker för fullt. Sira däremot surar fortfarande och tycker att livet är allmännt irriterande just nu. Hon  har mjuknat lite grand, men väser fortfarande så fort hon får tillfälle. Surkart.

En av dom första dagarna hos oss smet Freja ut, tog sig runt huset och IN i kattburen utifrån. Sedan dess har hon varit helt nöjd med att hålla sig i buren med dom andra katterna. Min plan är annars att när hon klarar av att ta sig in och ut som hon vill ur buren ska hon få gå ut när hon vill. Bevisligen klarar hon det redan nu, men är helt ointresserad för tillfället.

Hur som helst, så verkar det som om jag har fått en ny kompis om nätterna, för hon ska ligga PÅ mig hela tiden, men är man så söt är det helt ok!

 

Läs hela inlägget »
Antares Concept Antares Concept

6 Oktober

Det här med sadlar.

När jag var liten hade man en sadel som man hade till alla hästar. Eller möjligen två.

Jag hade en Stübben Rex allround som jag var omåttligt stolt över och jag sparade länge för att ha råd att köpa en riktig dressyrsadel. Den första jag köpte var märkeslös, men jag minns att den hade jättefina klarblå trådtussar under och att jag tyckte den var fantastisk att rida i. I dag hade jag förmodligen tyckt att den var gräslig.

Det går så fort att bli bortskämd med bra sadlar och nu finns en hel uppsjö av märken och modeller att välja mellan och ibland känns det som att man inte ser trädet för skogen (jag vet att det heter skogen för alla träd:-)  ).

Genom alla år har jag varit fascinerad av sadlar och jag trodde att jag hade hittat den ultimata lösningen när jag hittade Childeric till Leander, för att sedan inse att sökandet förmodligen skulle fortgå hela livet.

Sadlarna blir alltmer förfinade med memory foam och olika lösningar både mot hästen och ryttaren. Vissa sadlar, som Antaresen, ser nästan ut som konstverk och vissa sadlar, som Equipen, är så sköna att ta i att man bara vill klappa på dom.

Childeric är ett fantastiskt hantverk och dom var länge mina favoriter, men sedan har jag blivit förtjust i både Equipe och Antares. Esther går med Leanders gamla Childeric och Totte trivs i en Prestige D1. Eskil har varit ett stort problem hela tiden och han har gått i Childeric, Equipe, Childeric igen, Antares, Prestige D1 och Childeric igen.......

Nu har vi som sagt var kommit på vad problemet består av och nu har jag lånat en annan modell av Antares av en god vän. Den har memory foam och min förghoppning är att den ska ge med sig där han höjer ryggen och på det sätet inte puttas framåt. Jag har ridit i den ett par gånger nu och det verkar fungera, så nu är det bara att hålla tummarna, för sällan har jag suttit i en skönare sadel!

Vad rider ni i för sadel?????


 

Läs hela inlägget »
Dexter Dexter

5 Oktober

Var ju ett tag sedan.....

Under en lång period har jag helt enkelt haft så fullt upp att bloggandet inte ens har kommit i andra hand, utan typ tjugoandra hand. Nu börjar det lugna ner sig lite grand och lusten börjar komma tillbaka. 

Faktum är att det är flera av er som har frågar varför jag har slutat och då har jag blivit lite glad, för ibland har det kännts som om man bara skriver för sig själv. Vilket i och för sig är helt ok också, men tanken med en blogg är ju ändå att andra ska kunna läsa den också.

Enligt siffrorna är det ett helt gäng som gör det :-), men det är dåligt med kommentarer :-(

Nåväl. nu kör vi igen!

Som ni säkert förstår, så har det hänt en hel del och jag får helt enkelt uppdatera allt eftersom.

Men

Totte har varit superduktig och har placerat sig i nästan varje start i Msv B, så nu är han kvalad och klar till Msv A. Duktig!!!! Det stånkas och stönas, men jag tror han kommer att kunna gå en riktigt fin Msv A till våren.

Eskil tar tid på sig. Han är löjligt begåvad, men det är så många pusselbitar som ska falla på plats. Måste hela tiden påminna mig om att han måste få den tid han behöver och inte bli frusterad. Tanken är ju inte att han ska vara som bäst nu, utan målet med honom är ju GP. Dessutom har vi "a never ending story" med honom och hans sadelproblem. Han höjer ryggen så mycket bakom manken att han puttar fram alla sadlar och när dom har kommit för långt fram hamnar dom på bogarna och då vill han inte gå. Undrar vad han skulle säga om svanskappa! :-0 En hel del skulle jag tro!

Esther är fakstiskt igång! Fortfarande försiktigt, men helt klart på rätt spår. Efter ett helt gäng med sprutomgångar i kotleder och hovleder bytte jag taktik och åkte till ny veterinär, som efter en dags spekulerande kom fram till strålben. Hon fick stå kvar över natten och fick en dundermedicin och vips så rörde hon sig helt annorlunda. Nu får vi bara hålla tummarna att det håller i sig! Ett år är en lång tid att gå med ömma strålben :-(

Adina letar fortfarande barn som vill kela och rida, så sådana är alltid välkomna!

Anton fick ingen bra prognos och jag kände att jag inte hade råd att vänta tre år på någonting som inte skulle fungera, men hans uppfödare Marit kände att hon ville ge det en chans, så hon har köpt tillbaka honom. Hoppas att det går bra!

I stället blev det en lite hingstunge efter Luxus, som min goda vän Agneta, som har Sjövillans Stuteri, har fött upp. Det skulle egentligen inte bli någon ny, det bara blev så......

Han heter Don Michello, men kommer att kallas för Dexter.

Fortsättning följer!



 

Läs hela inlägget »

2013 > 10

Foto Fanny Lidhström Foto Fanny Lidhström

30 Oktober

Nu är det snart dags att köra igång med vinterplaneringen i lugn och ro. 

Det är alltid lika skönt när tävlingssäsongen är över och man kan få träna på och både förbättra och stärka. Båda grabbarna har uppnåt sina mål under säsongen. Totte är kvalad för Msv A och Eskil för Msv B.

Eftersom Eskil har strulat med bytena, så bestämde jag mig för att han fick kvala i Msv C, så vi kunde ta bytena i lugn och ro över vintern. Jag tror att det beslutet var klokt på flera sätt, för han har blivit starkare och mer samlad under hösten. Han avslutade med en 5.e placering i hård konkurrans på Strömsholm förra veckan och nu har vi bytt galopp igen ett par dagar...... och se där..... nu fungerar det.

Esther tuffar på och blir starkare och säkrare för varje pass. Nu kanske hon inte längre känns som en treåring, utan snarare en lite riden fyraåring. Men, men, huvudsaken är att hon håller sig frisk, så kanske hon hinner ikapp sig själv snart.

Alla tre ska få en lite lugnare period nu innan allt kör igång på allvar.

Vi åker till New York på fredag. Robert ska göra ett nytt försök att springa New York Marathon. I år borde det inte bli inställt i sista minuten, som förra året, eller?

På tisdag fortsätter vi till Los Angeles. Robert behöver dit på lite möten, så jag ska passa på att vila upp mig och äta god mat. Tror att både jag och grabbarna är lite slitna efter en intensiv höst, så dom får gå och strosa i skogen här hemma, under tiden som jag sitter och tar en mimosa i solen.

Kommer att bli så skönt.

Jag tar med mig datorn, så jag ska försöka att vara duktig och skriva lite då och då.

Mina föräldrar kommer upp och ska vara djur- och husvakt, ingen semester för dom :-)

 

Freja Sötgök Freja Sötgök

26 Oktober

Jag kan inte låta bli att fascineras av hur en del hanterar sina bloggar. Faktum är att jag måste erkänna att jag tycker att det är ganska kul att läsa vissa utvalda bloggar, en del hästrelaterade och några inte. 

Proffsen håller sig alltid på rätt sida av dom osynliga gränser, som ändå finns i bloggandet. Medans vissa andra använder sig av bloggen för att bli av med frustration mot livet och folk omkring sig.

Då kan jag inte låta bli att undra, att den första kategorin skriver för att dom vill, och vet, att andra människor läser, är uppenbart. Men kategori två? På något sätt känns det som att dom tycker att det är legitimt att skriva av sig saker som kanske trots allt vore bättre om det blev kvar inne i huvudet, istället för att sättas på pränt.

Varför tycker man att det är ok, att på en offentlig blogg och under tryckfrihetens tak, skriva saker som är både elaka och småsinta, för att sedan tycka att folk är dumma när dom reagerar på det skrivna ordet......

Jag tycker om när folk reflekterar och har åsikter i sina bloggar, det gör det hela mer personligt, men jag tror att en del av dom avslöjar saker i sin personlighet, som inte gagnar dom.

En blogg som jag gärna läser och njuter av är Jennie Hammars blogg från Los Angeles. Det märks att hon är journalist, för bloggen är välskriven och det är mycket bilder, både personliga och bilder på Los Angeles, som ju ligger mig varmt om hjärtat efter att ha bott där i två år.

Apppropå Los Angeles, så ska vi snart dit igen, åh vad jag längtar...

I går fick jag jättegoda bullar av en elev, jag blev väldigt glad :-)

Hemlagade bullar!



 

fighting faces fighting faces

25 Oktober

I onsdags fick min käre vän Leander somna in. För lite mer än en månad sedan fick han, enligt veterinär, en fraktur på bäckenet och hans nya ägare Helena tog beslutet att hänga honom i hängmatta. I onsdags kväll kl halv nio gick det inte längre och han fick tas bort. 

Leander har alltid varit en kämpe, men inte ens han kunde vid nitton års ålder klara den påfrestning det är på en häst att hänga i hängmatta. 

Jag köpte Leander som oriden femåring nere i Damnmark. Direkt när han kom in i ridhuset såg man vilken otroligt härlig häst han var. Han hade utstrålning och attityd.

Det var mycket jobb genom åren, men vi knaprade oss så sakteligen upp mot svår klass och kom så småningom till Grand Prix. Det var en lång resa, men vi plockade många rosetter på vägen dit.

För två år sedan kände jag att Leander inte tyckte det var kul längre och tog beslutet att han skulle få en ny matte och det blev Helena på vackra Kulla Vreta Gård. Där har han varit kung på gården och Helena och han har tränat på. Dom hann göra några få starter, med rosetter med sig hem.

Jag fick tolv år med denne fantastiske och karismatiske häst, Helena fick två och jag tror att vi båda känner att det är få hästar som gör sådant intryck, som min underbare Leander.

Tack min Älskling.

 

22 Oktober

Ibland funderar jag på det här med rättighet och förmån.

När jag, som 19 åring flyttade till Los Angeles så slogs jag av hur vi hela tiden lever med ett skyddsnät här i Sverige. Jag menar inte att det är något dåligt, men vi får lära oss redan när vi är små att det alltid finns någon som räddar oss och som löser problem åt oss.

I USA fungerade det inte så, där fick man själv se till att lösa alla situationer, för det fanns ingen som löste det åt dig. Det var en nyttig läxa, för jag lärde mig att se att man fick det man förtjänade och "sparade ihop" till, bra eller dåligt.....

Rättigheter är någonting som vi i Sverige är väldigt måna om, vi tycker att vi har rätt till väldigt många saker. Framförallt har vi rätt till ett bra liv, som helst någon annan ska fixa åt oss. Vi har rätt till att alltid bli bra bemötta, trots hur vi beter oss, vi har rätt till att alla lyssnar vad vi än säger, vi har rätt till att kränka folk för att vi känner för det..... eller vänta, har vi verkligen rätt till det?

Har vi till exempel rätt att säga vad vi vill folk som arbetar ideelt och sedan förvänta sig att man har per automatik rätt till gemenskapen.

Nu kommer vi in på förmåner.

Det är en förmån att få hjälp med saker runt omkring en.

Det är en förmån att få tillhöra en gemenskap.

Det är en förmån att få ha trevliga människor omkring sig, som man dessutom har förmånen att få tycka om.

Inte en rättighet.



 

Foto: Fanny Lihdström Foto: Fanny Lihdström

21 Oktober

På helgen försöker jag alltid att få en hästfri dag. Med åren har jag lärt mig att man måste få en paus då och då för att fortsätta att tycka att det är kul. Ibland under tävlingssäsongen blir det häst varenda dag och då är det ok för att man har ju ändå tävlingarna som mål, men när det lite lugnare perioder så måste man komma ifrån det någon dag, eller två.

Nu är visserligen inte tävlingsperioden slut, utan jag har två tävlingar kvar, onsdag och söndag, men sedan är tack och lov säsongen slut....

Tack och lov är det faktiskt. Desto äldre jag blir, desto mer inser jag att även om tävlingarna är målet, så är det faktiskt tränandet som är det roligaste. Visst är det kul att tävla när det går bra, men det är ändå att känna utveckling och styrka, som är det bästa.
Just nu tränar alla tre hästarna fint och det känns kul att nu snart få en lugn träningsperiod, för att sedan ha tre fina hästar att tävla på tre olika nivåer i vår.

Ser fram emot att få se hur dom är då :-)

 

Esther Esther

18 Oktober

Idag har varit en lugnt sagt fartfylld dag. Redan kl sex kom ett mess om att stalltjejen var magsjuk, sedan var det bara fullt ös, medvetslös och det slutade nu när jag kom hem kl åtta.

Tänk att det finns så fantastiska människor som alltid är beredda att rycka in med kort varsel. Kristina och Linnea, ni räddade verkligen dagen!

Nu på eftermiddagen var jag nere i Botkyrka och hade träningar för det vanliga fredagsgänget. Helt otroligt vilken utveckling det har varit för en del av ekipagen, blir så stolt :-)

Esther gick sin första lektion på över ett år idag. Hon fick gå för duktiga Monica Holmqvist och jag fick jättefin känsla på slutet, men vad trött (och nöjd) hon blev. Man märker verkligen att hon tycker att det är kul att få all uppmärksamhet och få träna igen.

Bara hon håller sig frisk nu, så tror jag att hon kan bli en riktigt fin liten häst!

Min lilla Esther!

 

Gunilla Byström med fina Vectra. Gunilla Byström med fina Vectra.

17 Oktober

Måndag och tisdag var jag på Strömsholm på kurs för alla B-tränare.

Dom senaste åren har Lussan haft en kurs varje år och det är så kul att se samma ryttare om igen. Man ser hur ekipagen har utvecklats, men den här gången fick vi även se ett par ekipage, som inte Lussan "kunde". Hon tog sig an dom och efter en stund kunde man se en klar förbättring på båda ekipagen.

Skickligt gjort!

En av dom bästa sakerna med att vara B-tränare är att man har så duktiga kollegor att ha ett utbyte med. Det blir många (och ibland lite hetsiga) diskussioner framförallt vid middagen på kvällen. Vi tycker inte alltid lika, men det är bra, för då får man fundera på varför man tycker som man tycker. Läget är ju dessutom så att man har väldigt stor respekt för alla dom andra som sitter där i rummet. Det är så otroligt mycket kunskap och erfarenhet samlat där.

Fantastiskt!

Den här gången blev det lite diskuterande om alla bett som numera har godkänts i TR. Vi var inte helt överens om det var bra, för man slipper se folk sitta och dra i munnen på hästarna, eller om det är bättre att dom lär sig rida korrekt.....

Jag vet var jag står i diskussionen..... och det vet nog alla mina elever också :-)

Hur som helst, så var det otroligt intressant och så kul att se dom som man inte har sett på länge. Inte blev det sämre heller av att jag och Maggan låg och pratade till långt in på natten....

Ridläger för B-tränare!

 

Thottska villan Thottska villan

13 Oktober

När man är B-tränare så måste man varje år gå minst en kurs för att behålla sin licens. Det brukar vara väldigt intressanta kurser, men den stora behållningen är nog trots allt att man får träffa sina "kollegor".

En av fördelarna med att utbilda sig till domare, är att man får prata mycket häst och diskutera hur man ser på saker och ting. Det har varit så kul!

När man är på tränarutbildningarna, så är det samma sak. Det är högt i tak och diskutionerna är ibland vilda, men man känner trots allt att alla drar åt samma håll.

Den här gången har vi förmånen att få lyssna till Lussan och Elisabeth Lundholm. Dom har en fortbildning varje år och dom brukar vara väl värda ett besök :-) Nu ska vi få lyssna till dom måndag och tisdag.

Inte blir det sämre av att jag och min gamla kompis Maggan, från bla Tantkalaset, ska bo i samma rum. Problemet med det är att man aldrig kommer i säng på den tid man borde!

Men vi har trevligt.

Vi ska bo på Thottska villan på Strömsholm. 

En gång när vi var där på kurs, så fick ett speciellt rum.... problemet med det rummet var att par år tidigare hade jag varit inne i det rummet och fått en väldigt otrevlig känsla där. Vet att det låter konstigt, men det rummet har ingen bra stämning. Efter lite dividerande bytte vi med två goda vänner, som istället fick det "otrevliga" rummet och dom kände givetvis inte av någonting. Men dom har inte glömt att jag inte ville sova där!

Saken är bara den att när jag bokar Thottska brukar jag säga "men inte rum xx" och då får man aldrig en förvånad reaktion, så det är nog inte bara jag som får kalla kårar av det rummet.

 

Foto. Fanny Lidhström Foto. Fanny Lidhström

11 Oktober

Igår var Eskil och jag iväg och tränade och jag tror vi red vårt bästa pass någonsin.

Jag minns en föreläsning för A- och B-tränare, som jag var på för ett tag sedan. Då pratades det mycket om att hästen skulle ha arbetsmoral. Jag har aldrig riktigt tänkt på det på det sättet, men det känns som ett väldigt bra sätt att formulera det. Hästen måste vilja hjälpa till och vilja visa sig fin. Vissa hästar har det nog från början. Kan tänka mig att det är en hel del av dom som vi ser i unghästklasserna, medans vissa, precis som människor, måste mogna in i det.

En häst som har en fantastisk arbetsmoral är Totte. Han är stor och har haft svårt att kontrollera sin kropp. Tidigare har han inte orkat med sin jättekropp och har då, när han märkt att han inte klarar av att leva upp till förväntningarna, gått in i sig själv och gjort sig  "autistisk". Allt har varit för svårt för honom....

Nu har han fått glädje i jobbet (byten löstes med ENBART beröm och inget bestraffande) och känner att han orkar och han försöker och försöker och försöker.....

Ibland knyter det sig och blir tvärtok, men oj, vad han försöker.

Eskil har haft så nog av sig själv att han inte har varit riktigt intresserad av att vara med mig, men nu verkar vi ha kommit över en tröskel och plötsligt är han intresserad av att hjälpa till, dels en fråga om att jag slutligen bestämde mig, men också en mognadsfråga. Hade jag bestämt mig för ett år sedan hade jag förmodligen fått honom emot mig och tro mig, man vill inte ha Eskil emot sig.....

Igår var han med mig och var helt fantastisk. Vilken häst!

Esther, hon leker fortfarande.

Nu är jag glad.
Nu är jag arg.
DET DÄR ÄR JOBBIGT!
Nu fick jag beröm.
Nu är jag glad.

Sötunge.

 

Vårt fina ridhus! Vårt fina ridhus!

9 Oktober

Vi har precis fått en sarg i vårt ridhus och plötsligt så har ridhuset fått en helt annan atmosfär. I många år har vi bara haft lecablocksväggar i vårt ridhus, som egentligen är ett gammalt växthus. Nu har vi fått en elegant vitmålad sarg och man slås av förändringen var gång som man går in i ridhuset. Nu ser det så.......vackert  ( :-) ) ut.

Alla lamporna är bytta och dom, ännu så länge vita väggarna, riktigt gnistrar mot en. Man blir nästan andäktig.

Visst är det nog så att man kan rida lika bra om det inte är fint runt en, men jag tror många gånger att omgivningen påverkar. När man sitter i fina ridhus, så blir det en speciell känsla. Det känner man även när man tävlar att det blir lite "extra" när man är på en fin tävlingsplats.

Genom åren har jag ridit i många ridhus och på olika underlag, men ett av dom som har fastnat ligger på Öland. Deras ridhus är fantastiskt, men det som slår det mesta är deras vackra stall. Det har högt i tak och sadelkammare och kontor med mera är inrymda i små röda stugor som ligger utspridda i det stora stallet.

Annars är Lövstas ridhus ett sådant där må bra ridhus. Vackert, smakfullt (som hela Lövsta) och ett fantastiskt underlag. Appropå underlag, så har granngården Jursta numera  ett underlag som är ett av dom bästa som jag har ridit på.

Lite skrämmande att man är en sådan nörd att man hela tiden noterar sådant här.

Hästnörd.

 

Liten Freja Liten Freja

7 Oktober

Det senaste tillskottet till vår familj är en helt bedårande liten tjej vid namn Freja. Hon är en blandning mellan Norsk Skogskatt och Bengal och är nog bland det sötaste som man kan hitta!

Viktor var och lanade (stavas det så, märkligt fenomen förresten) hos en kompis och när han bestämde sig för att sova en stund så vaknade han upp med, ja självklart, Freja på bröstet. 

Sagt och gjort så tog han av sina födelsedagags pengar och plötsligt var familjen en Freja rikare.

Dom gamla katterna var i början måttligt roade, men Wirren har smält och dom leker för fullt. Sira däremot surar fortfarande och tycker att livet är allmännt irriterande just nu. Hon  har mjuknat lite grand, men väser fortfarande så fort hon får tillfälle. Surkart.

En av dom första dagarna hos oss smet Freja ut, tog sig runt huset och IN i kattburen utifrån. Sedan dess har hon varit helt nöjd med att hålla sig i buren med dom andra katterna. Min plan är annars att när hon klarar av att ta sig in och ut som hon vill ur buren ska hon få gå ut när hon vill. Bevisligen klarar hon det redan nu, men är helt ointresserad för tillfället.

Hur som helst, så verkar det som om jag har fått en ny kompis om nätterna, för hon ska ligga PÅ mig hela tiden, men är man så söt är det helt ok!

 

Antares Concept Antares Concept

6 Oktober

Det här med sadlar.

När jag var liten hade man en sadel som man hade till alla hästar. Eller möjligen två.

Jag hade en Stübben Rex allround som jag var omåttligt stolt över och jag sparade länge för att ha råd att köpa en riktig dressyrsadel. Den första jag köpte var märkeslös, men jag minns att den hade jättefina klarblå trådtussar under och att jag tyckte den var fantastisk att rida i. I dag hade jag förmodligen tyckt att den var gräslig.

Det går så fort att bli bortskämd med bra sadlar och nu finns en hel uppsjö av märken och modeller att välja mellan och ibland känns det som att man inte ser trädet för skogen (jag vet att det heter skogen för alla träd:-)  ).

Genom alla år har jag varit fascinerad av sadlar och jag trodde att jag hade hittat den ultimata lösningen när jag hittade Childeric till Leander, för att sedan inse att sökandet förmodligen skulle fortgå hela livet.

Sadlarna blir alltmer förfinade med memory foam och olika lösningar både mot hästen och ryttaren. Vissa sadlar, som Antaresen, ser nästan ut som konstverk och vissa sadlar, som Equipen, är så sköna att ta i att man bara vill klappa på dom.

Childeric är ett fantastiskt hantverk och dom var länge mina favoriter, men sedan har jag blivit förtjust i både Equipe och Antares. Esther går med Leanders gamla Childeric och Totte trivs i en Prestige D1. Eskil har varit ett stort problem hela tiden och han har gått i Childeric, Equipe, Childeric igen, Antares, Prestige D1 och Childeric igen.......

Nu har vi som sagt var kommit på vad problemet består av och nu har jag lånat en annan modell av Antares av en god vän. Den har memory foam och min förghoppning är att den ska ge med sig där han höjer ryggen och på det sätet inte puttas framåt. Jag har ridit i den ett par gånger nu och det verkar fungera, så nu är det bara att hålla tummarna, för sällan har jag suttit i en skönare sadel!

Vad rider ni i för sadel?????


 

Dexter Dexter

5 Oktober

Var ju ett tag sedan.....

Under en lång period har jag helt enkelt haft så fullt upp att bloggandet inte ens har kommit i andra hand, utan typ tjugoandra hand. Nu börjar det lugna ner sig lite grand och lusten börjar komma tillbaka. 

Faktum är att det är flera av er som har frågar varför jag har slutat och då har jag blivit lite glad, för ibland har det kännts som om man bara skriver för sig själv. Vilket i och för sig är helt ok också, men tanken med en blogg är ju ändå att andra ska kunna läsa den också.

Enligt siffrorna är det ett helt gäng som gör det :-), men det är dåligt med kommentarer :-(

Nåväl. nu kör vi igen!

Som ni säkert förstår, så har det hänt en hel del och jag får helt enkelt uppdatera allt eftersom.

Men

Totte har varit superduktig och har placerat sig i nästan varje start i Msv B, så nu är han kvalad och klar till Msv A. Duktig!!!! Det stånkas och stönas, men jag tror han kommer att kunna gå en riktigt fin Msv A till våren.

Eskil tar tid på sig. Han är löjligt begåvad, men det är så många pusselbitar som ska falla på plats. Måste hela tiden påminna mig om att han måste få den tid han behöver och inte bli frusterad. Tanken är ju inte att han ska vara som bäst nu, utan målet med honom är ju GP. Dessutom har vi "a never ending story" med honom och hans sadelproblem. Han höjer ryggen så mycket bakom manken att han puttar fram alla sadlar och när dom har kommit för långt fram hamnar dom på bogarna och då vill han inte gå. Undrar vad han skulle säga om svanskappa! :-0 En hel del skulle jag tro!

Esther är fakstiskt igång! Fortfarande försiktigt, men helt klart på rätt spår. Efter ett helt gäng med sprutomgångar i kotleder och hovleder bytte jag taktik och åkte till ny veterinär, som efter en dags spekulerande kom fram till strålben. Hon fick stå kvar över natten och fick en dundermedicin och vips så rörde hon sig helt annorlunda. Nu får vi bara hålla tummarna att det håller i sig! Ett år är en lång tid att gå med ömma strålben :-(

Adina letar fortfarande barn som vill kela och rida, så sådana är alltid välkomna!

Anton fick ingen bra prognos och jag kände att jag inte hade råd att vänta tre år på någonting som inte skulle fungera, men hans uppfödare Marit kände att hon ville ge det en chans, så hon har köpt tillbaka honom. Hoppas att det går bra!

I stället blev det en lite hingstunge efter Luxus, som min goda vän Agneta, som har Sjövillans Stuteri, har fött upp. Det skulle egentligen inte bli någon ny, det bara blev så......

Han heter Don Michello, men kommer att kallas för Dexter.

Fortsättning följer!



 

Adina
Eskil Foto Fanny Lidhström
Pinne. pinne, pinne....
Eskil
Morgonsittning
Totte
Werner kollar så att det blir ordentligt harvat.
Dexter
Leander på tävling
Totte
Esther ska hoppa
Esther, bara några timmar gammal.
Esther 1 år
Esther 2 dagar gammal
Anton
Roberts Codebreaker Foto Stall Kenny
Ella
Eskil
Totte
Vackre Eskil
Anton och Ella
Totte
Stolt Totte