31 Januari

Hjärnans makt...... Jo, den är stor.

Ända sedan jag satte igång Totte efter vilan har jag suttit och känt efter, är han ren, tar han inte i lite ojämnt i bak, hänger han inte lite mer i vänster än höger.....

Innan han började kännas trött i sina bakknän, så var han SÅÅÅÅ fin att rida. Lätt i fronten och bar hela sin stora kropp i en härlig uppförsrörelse. Sedan blev allt lite tyngre, men egentligen inte så farligt, jag märkte ju tröttheten mest i att jag fick jobba lite mer för att få honom att byta rent och i vänsterpiruetterna.

Givetvis (!) vill jag ju omedelbart ha den känslan nu när han kommer igång igen. Hade jag varit min elev, hade jag sagt: det kommer att ta lite tid innan han är tillbaka igen.

Jag fick skott på veterinär Bengt Ronéus i ridhuset i dag och klagade på att han sätter sig lite i vänstertygeln i vänster galoppen. "Ser jättefin ut", sa Bengt. "Jamen, titta på höger, där bär han sig bättre." "Ser också jättefin ut." "Men, han är annorlunda i traven!" "Travar jättefint!"

Vänta lite nu, nu började till och med min hjärna hänga med.

Resten av passet red jag annorlunda (bättre) och efter en stund var han lätt i vänstertygeln och bar sig fint.

Det var inte han som var halt.

Det var jag.