18 November


Idag fick en av stallets inackorderingar vandra vidare på det eviga sommarbetet. Det var en äldre häst, som fick komma vidare. Jag tycker att det är sorgligt, men oftast så vet man att det blir bäst så.


Jag tycker att, när man skaffar en häst så skaffar man ett ansvar, ett ansvar att alltid försöka se till att hästen har det så bra som möjligt. Detta innebär inte dom dyraste täcken och ett förmänskligande av djuret (jag vet, jag är svag för mina....), men ett ansvar som innebär att man ur hästens perspektiv hjälper den att välja bort någonting som aldrig hade blivit bättre, utan bara tyngre.


Ibland är beslutet svårt, då kanske inte hästen är så gammal, men för hästens skull måste det göras. Vissa hästar kan leva ett lyckligt liv fullt ut (med rätt ägare) som promenadhästar, men för vissa individer kommer detta aldrig vara nog. Då måste dom få gå.


Man köper inte bara en häst, man köper ett ansvar.

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Linda » tidsoptimist......:  ”riktigt fin blomster dekoration! www.hanssonlinda.blogspot.com”

  • Anna » Att gå på tygeln:  ”Tyvärr måste man ofta ta upp de i den formen för att få bra poäng på tävling. Fö..”

  • Ingela » Att gå på tygeln:  ”Amen!!”

  • Ingela » tidsoptimist......:  ”Men isåfall var väl 64% mycket bra!!!!! Grattis!!”

  • Anne-Carin » ps kandaren:  ”Med andra ord borde det ingå simning i dressyrprogrammen?”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-